Mer om mig och skrivandet

onsdag 30 mars 2011

Livet i femman

Jag har väldigt tydliga bilder av livet i min femteklass. Då hade jag bytt från en gammal auktoritär lärare som tvingade oss att lära oss allting utantill och rabbla upp det stående bredvid vår skolbänk. Jag minns än min nye lärares förvånade min när jag ställde mig upp bredvid bänken och läste upp läxan utantill när han ställde en enkel fråga.
Denna vecka är Annica och jag på besök i just femmor i Mora. Igår träffade vi fyra klasser och svarade på otroligt många frågor som skiftade från intrikata frågor om skrivprocessen till frågan om vilken glass vi gillar och om vi är singlar eller gifta och om vi är gifta: Vad gör våra män? Finns det någon åldersgräns för att bli författare? frågade flera förhoppningsfulla blivande skrivare!
Femmor är roliga att besöka, fyllda av nyfikenhet och iver.
Nu fortsätter vi snart med en rad klasser idag.

6 kommentarer:

  1. kul med nyfikna barn! inte så svårt iofs med två så engagerade föreläsare!

    SvaraRadera
  2. Mysigt med femmor! Apropå åldersgränser för författare: Femmorna tänkte kanske en nedre gräns, men det kan också vara intressant att påminna om att det aldrig är för sent. Som till exempel Astrid Lindgrens lillasyster Stina Hergin debuterade som författare vid 90 års ålder.

    Och medan ni är i Mora, varför inte kontakta Föreningen Fjällnära Feminister c/o Kicki!

    SvaraRadera
  3. Härligt! Jag tänker som Karin, det kan kanske vara för tidigt, för att man som ung bär på berättelsen men inte har språkets alla verktyg, men det är aldrig för sent.
    Elsie Johansson var 48!

    SvaraRadera
  4. Barn är så härliga och spontana :)

    SvaraRadera
  5. Hur gammal är man då, 11 år? Då hade jag börjat på det som skulle bli, men aldrig blev, en bok om några barn som hamnade på en öde ö i en stor flod efter att ha kantrat med en flotta de byggt. Jag hade då aldrig hört talas om Flugornas herre...

    SvaraRadera
  6. De var så stolta barnen och fyllda av tillförsikt över vad de skrev. Väldigt härligt att uppleva. Jag hoppas ingenting ska ta från dem det självförtroendet och den tillförsikten!

    Annika, du har inte sparat ditt manus? Det säger vi alltid til barnen att göra:)

    Carina och Karin, det är härligt att inte behöva känna sig för ung och heller inte för gammal!

    Elin jag blir engagerad när jag ser deras fina glada ansikten!

    Anneli, spontaniteten smittar!

    SvaraRadera