Vi bara hittar på

Vi gräver oss djupare och djupare ner i vår historia, Annica och jag. Ja i vår påhittade historia alltså. Nya förvecklingar, nya intressanta släktkonstellationer. Det underliga är att vi knappt har känslan av att vi faktiskt sitter och hittar på. Vi blåljuger ju, som man sa när jag var liten.  Men det känns som om det hänt. Och våra personer, visst finns dom på riktigt fast det bara är på låtsas?