Vaknade av att jag inte kunde andas inatt, baksidan av det underbara gröna är allergi. Fick panikkänslor så jag steg upp och städade. Det är faktiskt lite av en njutning att göra precis som man vill. Det var riktigt fridfullt att loda omkring och städa och plocka i lägenheten. Det är extrarörigt eftersom båda döttrarna bott här en tid så det är överbelamrat med pryttlar, ni skulle se våra hyllor med badrumsprylar :)
Men på det hela taget har det varit härligt ändå. På söndag flyttar E till lägenheten hon köpt, lill-E luffar runt i Sydamerika. Kvar blir jag, mamma-E som får vänja mig en gång till vid att bo barnlöst. Jag är ju van men det är en omställning. Det blir trevligt att kunna sätta på P1 tidigt på morgonen, och inte behöva tänka på att riskera väcka någon. Det blir tråkigt att ingen låser upp dörren på kvällen och glatt ropar: Hallå, är du hemma?? Men jag kan återerövra arbetsrummet och inte skriva i sovrummet, det är bra för jag är inne i en koncentrerad skrivperiod.
Så får man väga positivt och negativt och det är klart det positiva överväger, det är klart att det är kul att de har egna liv, fyllda med intressanta upplevelser - och att jag faktiskt också har det.
Ja, men hur skönt det än är att ha sitt liv för sig själv, så saknar man ändå sina nära och kära när de inte är där!
SvaraRaderaHoppas du har medicin för din allergi!
kram Kim
Tack för omtanken Kim! Jag har nu en massa medicin.
SvaraRaderaVisst är det lustigt hur man har en ständig inbyggd längtan efter sina barn samtidigt som jag absolut värdeätter min egen tid att skriva och leva mitt liv.
Vad härligt du beskriver det... Tid att vara tillsammans men också tid för sina egna liv :-) KRam
SvaraRaderaBåde ock - absolut. Balansen. Jag mår bäst med de mina omkring mig - Käre Son, flickvän, flickväns tvillingsyster etc. Jag har lärt mig att arbeta med dem runt omkring. Älskar när de sticker på ett tag, men saknar dem ännu mer:-)
SvaraRaderaEva, jag längtar ständigt efter mina barn! Mest efter den yngste som ändå så nyligen flyttat, men kan även sakna de andra som nu bott hemifrån länge och har egna familjer och liv!
SvaraRaderaÄr glad för att de har de bra, för det har jag också... trots att det är tom ibland!
Varm kram!
Pia, jag förstår dig precis, jag tänker att man förhoppningsvis gett dem några verktyg att leva sina liv på ett bra sätt
SvaraRaderaCarina, storfamilj med eget rum - det är perfekt. jag gillar när det vimlar.
Jenny, du vet, en dag är det inte kaos längre utan så tyst att man blir förbluffad, och saknar kaoset :)
Det gäller att få lagom portion av allt, då mår man som bäst. Men ibland är det svårt att få tiden att räcka till, även om det verkar som om du har lyckats väldigt bra med det! Kram Kim
SvaraRaderaKram Kim!!!
SvaraRaderaHej Eva! Jag har mailat dig nu med frågor o.s.v inför redovisningen! Hoppas du kan svara så snart som möjligt.. Kram Feben
SvaraRadera