Mer om mig och skrivandet

måndag 16 maj 2011

Ställen att träffas utan ålderssållning och klädkoder - finns det?

Vi har en sektion i Författarförbundet för oss som skriver för barn och ungdom, BUS heter den. En ovanligt trevlig sektion tycker jag, med befriande rak kommunikation, ett glatt allvar och bra relationer utan hierarkier eller statustänkande. Så som jag ser det i alla fall.
Tänkte senast på det på minglet för några dagar sedan på en bar på söder, det var förbundsstämma i helgen så många författare var här. När jag gick därifrån efter en stunds minglande tänkte jag på hur befriande det är med en församling med så många människor med gemensamma intressen och vänlig attityd. Vi var  i olika åldrar, det fanns ingen klädkod utan en trivsam olikhet - men hjärtliga samtal om skrivande med mera uppstod med lätthet. Jag gillar det.
Det skulle mer vara så att man kunde gå ut utan att känna sig så fel som jag vet att många gör. Ålder är ju till exempel ett problem, när till och med personer i trettioårsåldern med emfas hävdar att de känner sig gamla en kväll på stan - då undrar man! DNs På stan är ju en påfrestande bilaga för övrigt som har ett tilltal och urval inför helgerna så riktat till yngre personer att jag nuförtiden bara bläddrar förbi de sidorna, känner mig inte som målgrupp fast jag älskar uteliv. Men då gärna ett uteliv där jag inte ses som ett Ufo.
Vad säger ni? Visst är det svårt att hitta ställen med trivsamt mingel för människor med gemensamma intressen när stenhårda sållningsmekanismer gör att man inte träffas?

11 kommentarer:

  1. Pubar funkar, är min erfarenhet.

    SvaraRadera
  2. Insåg det vid ett spontanbesök på en pub förra veckan, härlig blandning av människor och jättegoda kåldolmar.Det har jag inte ätit sedan mamma lagade det åt mig.

    SvaraRadera
  3. DN på stan riktar sig helt klart till en annan målgrupp än den jag tillhör, och då tänker jag att om DN inte vill ha mig så vill inte jag ha dem heller.

    SvaraRadera
  4. Åh, vad jag känner igen och håller med! I Stockholm går det ju i alla fall att hitta ställen där man kan trivas och känna sig bekväm. Jag bor i Varberg...

    SvaraRadera
  5. Här hemma i Sverige finns det bara en bar som jag egentligen tycker är hyfsad: där det är alla åldrar en salig blanding och väldigt pratigt och trevligt, alla stilar ryms - svartklätt, femtiotalsstil, gothstil, proggig stil etc etc. Det är Park under bokmässan. Aldrig annars är det så blandat i ålder och stil en utekväll.

    SvaraRadera
  6. Johanna! Då är du tuffare än jag, eller känner mera folk (?) - på Park känner jag mig lika synlig som en dammtuss under min bokhylla och grips av begär att svepa många glas vin, fast det blir jag inte tuffare av, bara trött och så går jag hem. Kanske för att Göteborg är "din" stad??? undrar dammtussen?

    Varberg, Den besatta... jo jag växte upp i Sundsvall så jag förstår.

    Annika, visst är det konstigt med alla inneklubbreportage i DN riktade till... vem?

    SvaraRadera
  7. mm, det är nog fördelen att bo i en liten stad, det finns inte så många nishade uteställen men jag förstår vad du menar med ålderssegregering och det är trist eftersom möten mellan olika åldrar brukar vara intressant. Kram

    SvaraRadera
  8. Glömde säga att det är nog därför jag gillar tåg så mycket, där kan man komma i samspråk med allt möjligt folk... berikande till tusen...

    SvaraRadera
  9. Jenny, tåg har jag en förkärlek till sedan jag träffade mina barns far på tåget och vi hann bli förälskade mellan Uppsala och Stockholm... han klev av i stället för att fortsätta till Göteborg där han bodde då :)

    SvaraRadera
  10. Wow (din sista kommentar Eva).

    SvaraRadera
  11. Eller hur Eva... och vi lyckades i alla fall med att vara gifta 25 år efter det mötet ...

    SvaraRadera