Det vanliga livet pågår, det somriga livet. Men djupt inne i allas våra hjärtan finns i dessa dagar en oerhörd sorg. Jag känner mig alldeles tillintetgjord när jag tänker på morden på de unga människorna på den lilla ön. Tankar och bilder av grymheterna jagar mig och jag kan inte ens föreställa mig deras familjers oerhörda sorg och smärta nu. Hur blir en ung man ett monster som dödar? Det är för hemskt och just nu känner jag mig bara dyster långt in i min själ och i mitt hjärta.
Nej ingen kommer undan. Och jag ställer samma fråga? Hur skapades denna mans tankevärld? Hur kunde han gå över alla gränser?
SvaraRaderaIngen är skonad, det handlar inte om plats, om rum, om Norge eller nationaliteter. Jag är chockad, det finns inom mig precis hela tiden.
SvaraRaderaEva och Carina, vi delar samma tankar och känslor. Kram!
SvaraRadera