Jag njuter av blommorna på min ö. Men någon odlare är jag inte. Tillämpar principen: Men oj vad är det nu som växer upp? Vi har så fina gula lysemacchia som härstammar från farmors och farfars hus i Haga i Sundsvall och letat sig hit via Alnön och Enskede. Digitalis - stora prunkande rödlila. Krollilja - så vacker med alla sina blommor.
Några vallmo lyser i det gröna och gör mig så glad. Smultron är söta röda överraskningar. Ja så där är det. Min insats är främst att klippa gräs och sköta olika bunkar med kryddväxter. Skulle jag börja odla också tror jag att jag skulle bli stressad. Dessutom: Vi har så ont om vatten på ön. Nu vattnar jag med sköljvatten från disken och är så nöjd och glad över att se allt vackert växa som glada överraskningar.
Underbar inställning! När jag hyrde ett hus för några år sen var det för att jag blev kär i trädgården, 25 gamla fruktträd, ytor, palmer och ändå utrymme för att anlägga en trädgård. Härligt! Men jag blev istället galen, stressad och spenderade tiden med att kratta löv, plocka frukter, vattna med vatten som inte fanns, vakta fruktpallare med mera. Jag valde mig själv till slut före trädgården, och nu har jag en liten patio som lever sitt eget liv.
SvaraRadera-94, när det var så varmt och man såg i den kombinerade vattentäkten/badsjön hur det sjönk och det var bevattningsförbud, då vattnade jag också med sköljvattnet. Och allt spillvatten som blev när man ville ha rätt temperatur i kranen. (Ja, vi talar fastlandet och kommunalt.)
SvaraRaderaDessutom klippte jag inte gräset. Det höll sig färscht och fint, nåågot längre än önskat, men det växte trögt i torkan.
Lysemachia har vi också kring skrivarstugan i Värmland. Visste inte att de hette så (träffande namn!), de är väldigt vackra att titta på. Och växer som ogräs! :)
SvaraRadera