Bodil Jönsson den kloka, talar om våra årsringar. De finns där, en för varje år av vårt liv och kanske minns man tydligare ringarna när man blir äldre, grubblar hon som sedan några år gått i pension (men förstås fortsätter skriva och tänka klokt). Hon pratar om hur våra årsringar finns där, kommunicerar med varandra. Jag gillar att tänka tillbaka på mina årsringar. Just nu är jag sysselsatt med Eva årsring 1969. Den årsringen kommunicerar nu med den jag är idag och samtal uppstår inom mig som kanske gör mig inåtvänd, de ger många funderingar.
Hur har ni det med era årsringar, kommunicerar de med varandra?
ja då, jag bläddrar ofta bland mina årsringar.
SvaraRaderaJag tycker om att se dem utökas, det är en trygghet att kunna återvända till arkivet av en själv.
kram E
Härligt E! Fint att vara sitt eget arkiv, och gudarna ska veta att jag ofta hämtar upp info jag nästan glömt ur arkivet.
SvaraRaderaVisst är du från Sundsvall? Eller har jag helt fel?
SvaraRaderaDu har så rätt, Sundsvall är min stad.
SvaraRaderaJag kommer från sågverksdistriktet där mina förfäder slet på sågverken, jag är en produkt av denna lite oborstade stad som alltid trott sig vara lite större än den är. Åh Sundsvall i mitt hjärta!!!
Jo då, nog ser jag tillbaka på mina årsringar och snackar lite med dem.
SvaraRaderaJag är från Ådalen, Kramfors kommun, Höga Kusten, så jag tror att våra årsringar är ganska lika under en period... Jag åker hem över jul. Det spelar ingen roll vart jag bor, Ådalen är mitt hem.
SvaraRaderaJag har aldrig tänkt på det på det sättet, men nu känns det så logiskt. Det är årsringarnas samarbete som gör mig till den jag är.
SvaraRaderaAnneli visst är det spännande. Och vissa årsringar skaver. 1988 till exempel, sorglig och skadad, måste nog ta hand om den!
SvaraRaderaE. Våra norrländska årsringar sitter där stabilt och de är verkligen outplånligt eviga!
SvaraRaderaJag är så dålig på nostalgi! Tänker alltid här och nu och framåt. När jag ser bilder av mig som barn blir jag konfunderad. Vem är detta? Men när jag ser bilder på mina barn som små, ja, då kan jag gråta en skvätt och undra var tiden tog vägen.
SvaraRaderaÅrsringar, ja - den metaforen talar till mig. :)
SvaraRaderaÅrsringar som klirrar mot varandra, det gillar jag. Minnen uppstår.
SvaraRadera