Nu är det klart med mitt mycket lilla rum innanför köket i Solidaritetshuset. Det är minimalt som sagt, utsikt mot köket och in i ett annat rum som i sin tur har utsikt mot gatan, därifrån kommer ljusinsläppet. Till mitt rum hör ett utmärkt förråd jag inte behöver så det hyr brorsan. Kul att bli sambo med sin bror igen.
I det yttre rummet ska vi ställa föräldrarnas gamla soffa som följde med oss båda hela vår uppväxt. Den står nu i min källare, jag kan inte göra mig av med den. Mamma och pappa var så stolta över den när den inköptes i min barndom. Den försågs då och då med nytt tyg, nu var det länge sedan, kanske är inte fjädrarna de bästa. Men oj vad det suttits och pratats i den soffan, sovits med för den delen och tänkts väldigt mycket. Den passar utmärkt in hos mig och John, nu vill jag ha en golvlampa till, en sån där femtiotals... den kommer nog.
Bilder kommer också. I veckan får vi lås till vår dörr, sen sätter vi igång att inreda.
Jag vet vad du menar med kär gammal möbel, jag har släpat en sådan land och rike runt i nästan 20 år nu. Ett slagskepp till soffbord, köpt några år innan jag föddes. (i Långsele av alla ställen..) Jag bara älskar det och har det i mitt hem, vare sig det får plats eller inte!
SvaraRaderaJa så är det, jag älskar mina gamla möbler laddade med minnen. Mammas och pappas matbord, faster Elsas skrivbord.. blandat med annat nytt också förstås. Och äntligen får jag nu ta fram soffan...
SvaraRaderaHärligt, både med möbler som man känner för och syskon. Vilken gåva det är med syskon om man haft tur med dom så finns dom liksom på ett speciellt sätt. Kram
SvaraRaderaJag älskar mina kloka bröder! De har dessutom haft den goda smaken att bli sambos med underbara kvinnor som blivit mina systrar genom livet!
SvaraRadera