Den lille fyllde två år idag. Vi hämtade honom tidigt på dagis och han väntade spänt på presenter som han kallar julklappar och prinsesstårta och Leve-sång. Upphetsningen var nästan för stor för honom när han packade upp sin röda bil, en bondgård med en massa djur och lite annat smått och gott.
Innan gästerna kom satt jag med honom i famnen en stund alldeles uppfylld av kärlek.
En sån liten människa med så mycket klokskap redan, med sådan koll på sin rörliga röriga familj. Han ville Skypa med sin faster i Rom, det är något naturligt för honom. Hans mamma gjorde en avstickare till London ett dygn, lillfaster kom just från Australien. När jag var två var det stort och ovanligt att åka från Sundsvall till Stockholm. Jag undrar så hur världen ska se ut när han växer upp.
Ja må du leva i ljuset, sa hans far till honom. Jag instämmer
I ljus och kärlek.
Vilken härlig värme du beskriver din familj med. Tankarna om avstånd har jag tänkt många gånger. Tänk hur långt vi har tagit oss om vi ser på vilka resor våra föräldrar gjorde. Jag hoppas verkligen att detta med att avstånden blir kortare också gör vår värld mer jämlik och jämställd för alla barn och barnbarn.
SvaraRaderaUnderbart med de små människorna. Mitt yngsta ringde mig idag och han skulle testa deras nya fasta telefon via ett nytt nät. Visserligen har hanfyllt 7, men han är yngst av mina fyra barnbarn. Den äldste blir 18 i maj. Det har gått så fort.
SvaraRaderaTrevlig helg!
Tack Eva! Och på tal om avstånd, är du inte snart på väg ner till Stockholm och till vår träff hos Jane?
SvaraRaderaKajsastina, barnbarn är en gåva. En fröjd som är så otroligt mycket mer underbar än jag någonsin förstod
SvaraRaderanär jag väntade på och längtade efter barnbarn!
Jo, snart. Det har varit så mycket som kommit i vägen! Så snart jag vet hur det blir så skriver jag. Jag ser verkligen fram emot det.
SvaraRadera