Så läste jag bloggvännen Peter Fowelins uppdatering på Facebook häromdagen, en vän hade gett honom rådet:
Man skulle kunna tänka att det är ett råd som skulle kunna få en orolig människa som jag att oroa mig ännu mer. Men det märkliga är att jag fylldes av frid när jag läste det. Det hade precis den lugnande effekt på mig som den kanske också hade på Peter? Jag menar, varför oroa sig när det ändå aldrig ordnar sig.
Hur tänker du? Blir du stressad av den meningen eller blir du - som jag - mera fridfull? I alla fall för en stund.
Åh jag håller med. Det där är sant. Det finns alltid nåt att oroa sig för, det ordnar sig aldrig :) Så varför oroa sig? :)
SvaraRaderaSamtidigt så ordnar sig ganska mycket utan att man behöver lägga nåt krut på det. Och inte alltid blir på det sätt man själv kanske hade tänkt ut, men inte alls illa för det.
SvaraRaderaJag blir lugn.
Men är det inte så att det är just det det gör, ordnar sig. Så för mig är den meningen svår att förstå. Om det aldrig ordnar sig då skulle ju våra liv vara hemska? Eller kanske menar han att det alltid kommer nya problem och saker att oroa sig för och gör det ju.
SvaraRaderaOrdnar sig men på ett annat sätt, Jane. Det man oroar sig för uppstår kanske aldrig, jag oroar mig i onödan. För mig blir den där meningen därför befriande, jag landar i ett nu i stället för att oroa mig för en framtid. Men jag förstår att man kan reagera helt olika på meningen, det var därför jag kastade ut frågan :)
SvaraRaderaMamma sa alltid " av tio farhågor är det minst nio som aldrig slår in". Det brukar jag tänka på och finna lite tröst i.
SvaraRaderaMaria, trösterikt! Så varför oroa sig egentligen? Men det är svårt att låta bli :)
SvaraRadera