Ibland kan jag verkligen gripas av panik en solig måndagsmorgon som denna. Allt är bra. Egentligen. Men jag måste bestämma vad jag ska göra. Det är ofattbart ibland att det kan vara så svårt att sätta sig själv i arbete. Det är sådana här dagar som jag frenetiskt putsar min diskbänk i stället för att gå till arbetsrummet. Allt rasade ihop när ett möte jag skulle ha haft ställdes in. Jag hade rutat in dagen. Nu måste jag ta mig samman och tänka om. En sträng röst säger: Eva! Skärning, packa ryggsäcken, sluta putsa diskbänken, gå ner till lokalen. Det finns två manus som väntar på dig. Du har faktiskt ingen ursäkt att bara sitta och hänga.
Just det. Mitt kära överjag som vet så väl allt jag har att göra. ÖverjagsEva har en lång lista. Det enda som hon inte fattar är hur svårt det kan vara att bryta sina tankemönster ibland och ge sig in rakt in i en påhittad hjärna hos en romangestalt som jag inte riktigt får att leva.
Men okej överjaget. Du vinner. Jag går!!
ja, att sätta dig själv i arbete är väl egentligen inte direkt ett problem för dig! Du arbetar ju massor!! Men jag tycker du gör rätt.. Gå ner och sätt dig en stund och se om det funkar att jobba idag. Och ta sedan en paus och var lite snäll mot dig själv! puss
SvaraRaderaOkej, nu är jag här! Kämpar på ett tag. Kram!
SvaraRadera