Jag blev nostalgisk idag när jag läste Enskedespelats uppdatering på facebook: På grund av snö reser vi inte tältet idag, kom i morgon i stället! Jag förflyttades i minnet till kära gamla Margaretaparken i Enskede där vi i Föreningen för Enskedespelet under 80- och 90-talen satte upp så många fantastiska föreställningar. Hundratals personer var engagerade i målet att få fram magiska föreställningar av folklig teater. Exmaken regisserade, barnen var med och spelade, jag höll i information, var med och skrev det första spelet och gjorde föreningens fina tidning Scenaste. Rena familjeföretaget. Så många planer vi fantiserade fram vid vårt köksbord i den lilla slitna parvillan. Så många underbara kvällar vi tillbringade i tältet.
Men också dessa minnen av hur tung blöt aprilsnö tyngde ner det sköra tältet vi gemensamt köpt in. Den dag den första repetitionen för det allra första spelet skulle äga rum glömmer jag aldrig. Det var den dagen Ellen föddes, så det kom aldrig någon regissör till den repetitionen.
På bilden vår granne Mats Nörklit som gjorde musiken till de flesta spelen, bilden är tagen 1984 då Ellen i hans famn hunnit bli ett år. Och idag ska jag gå och lyssna på honom på Folkkulturcentrum, en nostalgitripp kanske.
Men kolla, men SER ju att det är Ellen!
SvaraRaderaVisst är det så Karin, och banne mig om man inte ser lite Milton i henne också!
SvaraRaderaPrecis så var det Eva,så fint du skriver om allt omkring Enskedespelet på "vår" tid. Håller med Karin ovan att man kan se att det är Ellen Mats håller i sin famn, lika söt då som nu.
SvaraRaderaUlla C
Ulla, det var tider det. Men vi har inte så tråkigt nu heller:) Kram!
SvaraRaderaGlömde ju säga att din introduktionsbild (heter det så?)är urhäftig! Kram Ulla
SvaraRaderaLåter som om ni hade en riktigt härlig tid och att april fortfarande är april ;-). Hoppas du känner dig friskare. Kram
SvaraRaderaTack Ulla, jag älskar zebrabilden! Header tror jag man brukar kalla introduktionsbilden!
SvaraRaderaJenny! Tack för hälsning. Ja det var härliga kaostider det! Ett liv med öppna dörrar och barn överallt, kan sakna det:)
SvaraRaderaSå fint du skriver. Kan riktigt känna hur det var... och hur det är:)Teater är verkligen livet!
SvaraRadera