Just nu har jag lite samma upplevelse. Jag vill så klart fortsätta skriva mina berättelser. Men kanske finns det omständigheter kring skrivandet jag måste förändra?
Ja det funderar jag på, jag har nästan en nyårskänsla fast det är påskdag. Jag försöker se in i framtiden. Men en förnimmelse av förändring finns nog där.
På bilden ser jag in på en skolgård med förhoppningsfulla barn i Hoi An, Vietnam
Visst är det ibland dags för förändring. Jag har arbetat som psykolog i 20 år, trivs jättebra med jobbet, men har börjat plugga litteraturvetenskap.
SvaraRaderaJag önskar jag kunde skriva till mina bilder. Jag får fota fram orden istället. Jag är helt säker på att du kommer finna nya vägar för dina ord.
SvaraRaderakram E
Lyran, jag har sett att du börjat studera. Vilken bra idé. Det passar di säkert perfekt. Och visst är det viktigt att öppna nya dörrar i sin tillvaro?
SvaraRaderaE, dina bilder talar och är fyllda av mystik. Men om du vill skriva också är jag säker på att du hittar orden!
SvaraRaderaTveksamt. Men jag har mina bilder. Du har orden.
SvaraRaderakram E
Egentligen...borde vi fota och skriva om södra Norrland...Sundsvall, Härnösand, Kramfors.
SvaraRaderaSå spännande Eva! Jag känner igen känslan, den diffusa lusten, längtan efter förändring. Att bara tänka tanken tror jag sätter bollen i rullning. Om den sedan rullar snabbt eller långsamt återstår att se. Håller tummarna för dig, oavsett vilket!
SvaraRaderaKänner igen känslan, lite odiffus men ändå stark... Det klart du kommer att hitta vägen :-) Kram
SvaraRaderaJag känner igen mig. Och jag tar numera alltid sådana känslor på allvar, i synnerhet om jag märker att de återkommer. En del påstår att det är vägledning från välvilliga guider, andra säger att det är intuition eller något annat helt och hållet inifrån en själv. Hur som helst det alltid blivit rätt för mig när jag tagit budskapen på allvar - och framför allt inte dövat dem kortsiktigt genom att unna mig materiella saker, en resa eller något annat.
SvaraRaderaAnnika, jag tror verkligen bollen är i rullning, men åt vilket håll vet jag inte!
SvaraRaderaE! Vårt kära södra Norrland, så vackert och hemlikt...
SvaraRaderaJenny, tack... tror vägen ligger där och väntar på att upptäckas!
SvaraRaderaDu har så rätt Peter och jag tar verkligen denna känsla på allvar. Känner att jag begrundar tillvaron på ett ganska stillsamt sätt just nu.
SvaraRadera