Vi måste hitta sätt att närma oss ungdomarna, säger politikerna. Klart vi är för jämställdhet, säger de. Sen väljer de samma gamla slags medelålders vita män som de brukar. Som nu i LO. I ledningen tre män och en kvinna. Ordförande antagligen , Karl-Petter Thorwaldsson, ombudsman på Metall och ABFs anonyme ordförande. Gör mig förvånad, välj den enda kvinnan till ordförande. Men det kommer inte att ske. Man har hittat en medelålders vit man som varit ombudsman i både Metall och Socialdemokratiska partiet, han har nött många stolar i rörelsen, ombudsman, förtroendevald, aldrig sagt något jag kan minnas, en sort som "man" känner igen och väljer och väljer.En grabb bland grabbarna.
Nu har vi Stefan som ordförande i SAP, och sen återställs även den etablerade arbetarrörelseordningen i LO, man väljer en man, svensk bakgrund, en Kålle som grabbarna kan lita på.
Lockar det unga att engagera sig i facket, lockar det kvinnor, när det ändå till slut alltid är mannen arbetarrörelsen satsar på, de givna korten, de som puttas fram av de gamla SSU-kompisarna, en dold hierarki.
Det är inte djärvt, det är inte förnyande.
Det är däremot dumt.
Jag kom först i kontakt med Karl-Petter Thorwaldsson under hans tid som SSU-ordförande. Jag var då och var även senare skeptisk till egenmaktsbegreppet och dess förespråkare men jag har i de här sammanhangen upplevt Karl-Petter som en lyssnande och resonerande person - jag har därför svårt att identifiera mig med din negativa bild av honom. Jag lärde känna honom lite mer under hans tid på partiexpeditionen. Min slutsats är att det finns skeenden på din gamla arbetsplats, ABF, som jag inte känner till. Har du någonsin berättat om vad som hände, innan du slutade där?
SvaraRaderaEnn, det är många och jobbiga situationer på förbundsexpeditionen under nittiotalet som sitter djupt i flera av oss som arbetade där, en stor besvikelse. När Kålle kom som ordförande trodde vi att det skulle bli bättre. Det blev det inte. Av det lyssnande du talar om fanns intet.
SvaraRaderaJag har bestämt mig för att lägga detta bakom mig, men när Kålle nomineras som ordförande ville jag inte bara vara tyst. En vacker dag kanske jag eller några andra skriver om ABFs förbundsexpedition under nittiotalet.