Ett leende och vi blommar upp i solen

I varje människa man möter finns så oändliga möjligheter, det är svårt att döma av utsidan vad som finns på insidan. Och alla är vi kanske lite försiktiga och trevande i början för att sedan blomma upp i solen?

Det är spännande med dynamiken i en grupp. Som nu när jag reser i en stor grupp med människor jag inte känner, eller om jag är på kurs eller konferensresa. Först sluter jag mig och känner att det finns nog ingen som jag riktigt kommer att ha kontakt med. Sedan går det någon dag, små ord utbyts, man ser vänliga leenden och ögonkast. Och vips har man knutit nya kontakter.
Idag drog min  trekker E ut på äventyr. Skulle jag sitta i matsalen och skriva? Nja... Mina nya vänner K och UB skulle ta lilla tåget till Ile Rousse där jag ofta är när jag är på Korsika. Jag åkte också dit. UB berättade att hon har en favoritrestaurang där - och det visade sig att av alla ställen i Ile Rousse var det också den restaurang jag älskar mest att gå till, U Libecciu. Vi pratade resor, böcker och det blev en fantastiskt fin dag.
Min trekker hade också gjort nya bekantskaper under vandringen (sex timmar) och vips var vi fem vid middagsbordet.
Visst är det underbart?