Jag (t.v) och Ulla på en bild från ungefär den tiden. Foto: Bengt af Geijerstam
Häromdagen fick jag ett så vänligt brev från en man som sett mig i en teveintervju. Han kom ihåg mig (och min lugg) från en fest i en sportstuga i Täby nyåret 66-67- han räknade upp namn på andra som var där. Mitt huvud var helt blankt. Där fanns ingen med det namnet, ingen sportstuga, det var tomt i mitt minne - jag blev orolig. Minneslucka?? Skrev till honom och frågade om fler detaljer som skulle kunna hjälpa mitt vacklande minne.
Då kom lösningen! Vännen Ulla som enligt honom också var med på festen - kom plötsligt ihåg att det var hon och en annan vän till henne, som också hette Eva och hade lugg :), som varit där.
Vad lycklig jag blev! Det var ingen minneslucka.
Hjärnans arkiv förtecknar efter känslor. Det man kände mycket för, det minns man lättare. Själv minns jag inte ett skit från alla timmar av matematikundervisning jag genomlidit...jag minns det som berört mig på ett djupt och utvecklande plan.
SvaraRaderakram och trevlig helg!
/E
Ditt minne är så intakt det kan bli! Jag blir så glad att du tittar in på min blogg då och då... jag tittar inte på din lite för sällan... <3 Kram!!
SvaraRaderaE så är det verkligen, minnet kan tränas också, upptäcker jag när jag skriver. Då återuppstår människor och stämningar jag glömt på ett nästan magiskt sätt
SvaraRaderaAnne, jag läser din blogg och hoppas så intensivt! Kram
SvaraRadera