Besegrad av Fred Vargas Budbärare

Visst är det härligt när man upptäcker en författare och sträckläser en bok - i synnerhet när man tidigare läst henne och inte alls gillat... 

Det hände när jag fick Fred Vargas bok Budbäraren (Sekwa), översättning Einar Heckscher.

Frankofil som jag är spanar jag efter franska deckare men hittar sällan något läsvärt. Fred Vargas har jag försökt med men inte gillat.
Men när Budbäraren i pocket trillade ner i min hand kunde jag inte släppa den. Hallå Fred Vargas, du förstörde en hel arbetsdag för mig för jag kunde inte sluta läsa!
En spännande historia med de mest underbara ovanliga tänkande personer. Finurliga formuleringar och en bra historia i Parismiljö. Jag är helt förtjust och kommer att läsa allt av henne i fortsättningen.  Så härligt också att funderingar får ta tid i denna bok långt ifrån amerikansk dramaturgi. Polisen Adamsberg och hans kollega Danglard är radarparet: "Adamsberg förklarade förgäves för honom att bortkastad tid aldrig var förlorad tid. Danglard förblev orubbligt avvisande till varje sådant system av fritt svävande funderingar, utan rationell anknytning. Adamsbergs problem var att han aldrig ägnat sig åt något annat sätt att tänka, och att det inte ens rörde sig om ett system, inte heller någon övertygelse eller ens vanlig impulsiv viljeansats. Det var en böjelse och den enda han visste att använda sig av."
Sådana formuleringar älskar jag!