Mina rottrådar spirar i södermyllan

Jag älskar mitt hörn av världen i Stockholm. Just den specifika delen av Söder med Vitabergsparken, Sofia, Nytorget. Här känner jag mig hemma. Det har tagit lite tid, det var Enskede som var hemma för mig förut, nu känner jag dock att mina rottrådar spirar här i södermyllan i Sofia.
Här händer så mycket. Även om det kan vara stillsamt i min lägenhet så är det liv omkring. I lördags til exempel gick Midnattsloppet förbi på min annars lugna gata. På kvällen, vi satt på balkongen, Milton och jag, med tända ljus och åt lördagsgodis, då vällde tusen och åter tusen människor klädda i turkos fram över den stilla gata där annars mest bussen går. Kändes absurt.
I går kväll var vi i Vitabergsparken och såg Club Killers spela. Vi trängde ihop oss på en bänk bland tusentals människor Elin, Ellen och jag och njöt av solen och musiken när det plötsligt började störtregna, inte småregn, ett tropiskt skyfall. Musiken fortsatte. Publiken satt kvar. Upp med paraplyer, Vi hade bara en indisk ullsjal men den svepte vi in oss i. Musiken fortsatte och solen kom tillbaka.
Vi var glada att inte lite regn fick oss att ge upp! Sedan strövade vi hem över gräsmattan och drack te.
Mitt söder.
Och jag älskar Parkteatern som bjuder på musik och dans i parken nära mig. Det är alltid gratis. Det är alltid under bar himmel. Man kommer som man är, i så god tid man kan, för att få sitta, höra och se så bra som möjligt. Är det trångt får man tränga ihop sig. Det är bra kultur - publiken var från sju månader till 90 år, alla sorter, alla glada.