God natt... vill jag bara säga. Idag hade jag ett långt smärtsamt samtal med en vän som berättade hur hans fru var svårt sjuk och tynade bort. När man hör sådant och så starkt upplever den smärtan så känns det mesta annat oväsentligt. Jag inser att de små förtretligheter jag kan drabbas av inte är någonting jämfört med detta han berättar: En kär familjemedlem är svårt sjuk, kanske döende. Och man är maktlös.
Så i kväll, jag bara tänder ett ljus, känner tacksamhet för livet, det sköra, i vetskap om att det just är så skört. Att det måste värnas. Att lycka snabbt kan vändas i sorg. Att vänskap och kärlek till slut är vad som räknas. Det viktiga. Så en varm kram från mig.
Livet är skört och det är såå viktigt att ta tillvara på det medan vi kan. Det är alldeles för enkelt att glömma det...
SvaraRadera