Prova på i stället för se men inte röra

Vi bor granne med Spårvägsmuseet så Milton och jag är där då och då.  Ofta slås jag av hur håglöst det är och hur lite man använt sin fantasi för att göra museet användarvänligt. Milton är så glad för att få åka ett litet minitåg, men ju äldre han blir desto mer besviken blir han över att det inte finns mer att pröva på.

Allt kul finns ´bakom rep och förbjuden entré-skyltar. Det här skulle ju kunna vara ett fantastiskt museum för barn, men ingen med fantasi har utnyttjat de möjligheter som finns. Klart barn vill pröva på att sitta vid ratten (som Milton gör på bilden i en Cheva 57 när vi är på utflykt till Offerdal).
Men museet bjuder nästan inte barnen på något sådant och de få ställen som finns är riktigt slitna och sunkiga. Barn älskar gamla bussar och spårvagnar, men när ingenting får röras blir det mindre kul.
Önskar att fantasins trollspö kunde nudda vid detta museum där det finns så många möjligheter att skapa spänning för barn men där ingenting används.
Det blir lika tråkigt som Leksaksmuseet intill. "Får jag leka med det?" frågar Milton men det är bara för vuxna nostalgiker som tittar på sina gamla barnleksaker bakom glas.
Se men inte röra, är devisen för både Spårvägs- och Leksaksmuseet. Det tycker jag är synd!