Usch jag är sjuk, sjuk sjuk. Förkyld och febrig och allmänt eländig och jag avskyr det. Jag tror att det är en del stress i det hela. Yngsta dottern åkte med sitt jobb till Afghanistan i morse och blir borta en vecka och jag är orolig. Hon har ju rest runt hela världen, Afrika, Asien, Australien och Latinamerika, ganska pirrigt ibland. Men jag tror aldrig jag känt mig så osäker på någon resa som denna gång.
Alla försäkrar mig om vilken hög säkerhet det är - men min fantasi och min kropp är inte så rationella.
Nu är hon iväg med heltäckande kläder, sjalar och sin otroliga energi och vilja att uträtta något viktigt.
Hon är fantastisk.
Det är bara en vecka.
Men uppriktigt: Visst skulle du också vara orolig?
Naturligtvis skulle jag vara det - barnen är alltid barnen!
SvaraRaderaAbsolut! Hemska tanke.
SvaraRaderaAllt går säkert bra men i vissa stunder är det särskilt svårt att var rationell.
Det rationella och logiska styr inte över känslor, vilket jag är tacksam för! Du är en fin mamma som bryr dig och är orolig. Tänk så många likgiltiga mammor det finns, de som inte känner.
SvaraRaderaKram E
Absolut. Jag var orolig hela våren när sonen och hans flickvän befann sig i en håla i Sydafrika. Jag är orolig nu när vår yngsta är i Skottland. Oron finns där, smygande, mest för jämnan. Krya på dig nu. Drick te och läs en god bok.
SvaraRaderaDet känns bättre idag. Nu vet jag att hon landat och bor med så mycket säkerhet det nu går. En promenad idag med livvakt. Ja det är minsann inte alltid lätt att vara hemma och mamma ... även om just denna mamma kanske var den som drog ut barnen i världen på äventyr
SvaraRaderaTack fina ni för så vänliga ord och omtanke!