Det är en viss relationsturbulens i min omgivning så jag tänker mycket på hur man lever, kärlekens villkor. En av mina favoriter, den kloka Margareta Strömstedt, gift med Bo S sedan evigheters evighet, pratade så fint om kärlek och att leva tilsammans i ett program häromdagen. Det var mycket tal om respekt, vikten av att vara vänner genom livet. Och det är klart det är så, idealet för mig är att man är bästa vänner och samtidigt känner attraktion och tillit. Ingen lätt nöt att knäcka.
Ett tips från Margareta: Vi har alltid haft skilda sovrum.
Låter klokt. Denne heliga ko med att man ständigt ska vara tillsammans. Det är underbart att sova ensam mitt i sängen, kunna läsa när man vill, tända lampan hur man vill, röra sig, gå upp och vandra, dricka te i sängen. Utan att störa.
Jag tänker att om livet någonsin gör att jag flyttar ihop med någon jag älskar igen så ska mitt villkor absolut vara: Ett eget rum. Inte bara ett eget rum att arbeta i, ett eget rum att sova i.
Precis min åsikt. Vi har haft egna sovrum i ca 15 år och det är toppen. Det började när jag var sjuk och sov väldigt oroligt. Maken blev störd av mig och jag av honom. Jag behövde kliva upp flera gånger per natt. Han snarkade. Till sist flyttade han in i det lilla rummet bredvid oh vi fick en mycket större ro bägge två. När vi flyttade till lägenhet fanns inte utrymme till att ha ett eget rum men sedan flyttade sonen och då delade vi på oss igen. Så skönt att få sova ostört. Förstår inte varför människor tjurar på med att dela rum för många har liknande problem som dem vi hade.
SvaraRaderaJag är en nattvandrare. Det fungerar också ganska bra, för nästa sovrum ligger "dörr i dörr" så det är bara att flytta över. Alltid bäddat och klart. Naturligtvis utnyttjar även min man möjligheten att slippa enerverande snark från kära hustrun...
SvaraRaderaIrene
Precis som för Eva (bloggbekant sen länge)slutade vi dela sovrum efter en turbulent sjukdomstid. Det var väldigt välgörande för sömnen. Dessutom umgås vi mycket mer i det f.d. stora sovrummet sedan det blev arbetsrum för oss båda, och vi tog barnens "hytter" som sovrum.
SvaraRaderaTack för tipset om att Bodil M:s bok är värd att köpa - de flesta böcker lånar jag, men vissa måste jag bara ha att anteckna i. Har du läst Patricia Tudor-Sandahls "Ordet är ditt"? Det var en sån som jag genast lämnade tillbaka till bibblan och gick och köpte ett eget ex av.
Eva, det är lite märkligt, en känslig fråga som om många inte tror att äktenskapet är bra om man "flyttar isär" på natten. Men hellre träffar jag min partner glad och utvilad!
SvaraRaderaIrene, det är ju alldeles underbart att ha plats och alltid kunna finna en bäddad säng. Jag tror vi är många nattvandrare!
SvaraRaderaHej Bloggblad! Så trevligt att kunna ses utvilade i arbetsrummet :)
SvaraRaderaJag hoppas att du kommer att gilla Bodil Malmstens nya bok lika mycket som jag gör.
Patricia Tudor Sandahl återvänder jag ofta till. jag tycker att hon är en så klok, ja vis, kvinna som det är härligt att läsa. Hon delar med sig så generöst av sin livsvisom!
Har en väninna som i många år haft eget sovrum. Det ser så mysigt ut där och jag kan lätt föreställa mig hur skönt det kan vara att krypa ner i sängen och ha lampan tänd så länge man vill! Men...samtidigt är det så skönt att krypa intill någon fram på nattimmarna, känna värmen och tryggheten...och än så länge slutar snarkningarna när jag petar på den älskade!
SvaraRaderaMargareta! Ni är för söta du och C! Ja det finns ju inga allmänna regler för detta utan bara högst personliga val. Det viktiga är ju att man vågar välja det man verkligen vill :)
SvaraRadera