Enstörig till en sällskaplig

Enstörig heter Nina Bouraouis senaste roman utgiven av Elisabeth Grates förnämliga förlag, översättning Maria Björkman. Jag lyssnade till denna författare en gång i Stockholm, måste leta upp de bilder jag tog. Hon har fransk-algerisk bakgrund och skriver små tunna poetiska märkliga och bra böcker.
Den här boken har jag ännu inte läst, jag köpte den till den i familjen som allra mest älskar Nina Bouraoais böcker: Dagens födelsedagsbarn, dotter Elin. Mycket sällskaplig, inte enstörig, ändå med samma enstöriga behov som jag av ensamhet ibland, men inte för ofta. Jag fick författarens  Våra kyssar är avsked av henne i julklapp häromåret.
Nina Bouraouis böcker behandlar tillvaron, kärleken och skapar en så märklig känsla av att man delar hennes känslor, en existentiell samhörighet uppstår. En slags andlös delaktighet i det den tunna rösten berättar

Detta om dagens bokgåva, vi firade tidigt, Elin och jag med - som man ska (tycker vi) choklad och vispgrädde och många paket. Idag var det bara min späda  stämma som sjöng Ja må hon leva men resten av familjen plus vänner sluter upp till firande sedan med mat och vin på italiensk restaurang.
Ett citat ur boken: "Jag tror att jag är rädd för livet, så som det har givits mig, erbjudits mig. För jag har alltid en känsla av att jag inte har något val. Att jag är tvungen att följa andra människor, världen. Tidens gång. Det är som en tillintetgörelse att veta det."