Att hålla kvar dessa sköra ögonblick av lycka

När Anna Claréns bok Holding kom för några år sedan gav jag bort den till flera vänner i julklapp, glömde tyvärr att behålla en själv. Det är något med det litet undflyende i hennes vackra bilder som lockar mig, känslomässigt starka bilder som är både fotografi och poesi. De bilderna skildrade mycket nära hennes liv under fyra månader.

I den nya utställningen som öppnade igår på Fotografiska, Close to home, berättar Anna om det nära livet med bilder av det lilla barnet, mannen, vännerna.
Bilderna finns också i boken med samma namn på Max Ströms Förlag.
Det finns bilder jag dröjer länge framför. En fantastisk bild visar två gravida nakna badande kvinnor. Det är många bara kroppar, men ändå är det något nästan kyskt över dem. De är på en nivå lyckliga och idylliska, ändå väcker de oro, kanske just rädsla, för hur skört allting är som hon visar,  kärleken, vänskapen, livet.
Det lilla hudnära livet som en del av det stora som finns där bortanför den bubbla av trygghet man vill väva kring sig själv och dem man älskar.
Fotograferar gör vi ju alla, kanske som ett desperat sätt att hålla kvar dessa ack så sköra och flyktiga ögonblick av lycka.
Hennes fotografier är vackra att  betrakta, det ligger ett vemod i dem som berör mig.