Bakom stängda dörrar: En roande oroande film för alla skrivare

Jag såg  filmen Bakom stängda dörrar och blev förtjust och inspirerad. Den handlar om skrivande. Om att fantisera om vad som finns bakom stängda dörrar och fönster. Vad är verkligt i mina fantasier om andra människor, vad är rena påhitt. Vad är sant i det jag skrivit, vad är ren och skär fantasi? Ja säg det.
I denna film av François Ozon är det en desillusionerad lärare med en glömd roman bakom sig som får ny energi och lust i kontakten med en elev som varje vecka förser honom med märkliga interiör i uppsatsform från en klasskamrats hem.
"Fortsättning följer", avslutar eleven retfullt varje snyggt skriven uppsats och läraren vill fortsätta läsa, ja han vill mer, han vill hjälpa denne unge begåvade man att skriva. Han ger extralektioner, hans fru blir indragen i läsandet av texterna. Fabriche Luchini spelar läraren, Kristin Scott Thomas hans fru, de är båda utmärkta i sina roller. Och den unge mannen, spelad av Ernst Humhauer, skulle jag ha blivit tokkär i när jag var sexton!
Vem hjälper vem, vem manipulerar vem. Och vad är sant,  om sanning finns?
Thriller presenteras filmen som, men det är mer en spännande, rolig, snyggt filmad och spelad tankelek med många bottnar om fantasins magi och lusten att fundera på vad som finns bakom den dörr som stängs. Är det så idylliskt som det verkar. Eller?

En underhållande, oroande och mycket bra film med många intrikata bottnar som jag varmt rekommenderar till i synnerhet alla mina skrivande vänner.