Nej jag lovar, det var ingen spökbuss

Fortsättning följer på gårdagens solskenshistoria: Jag var bara trygg igår i den röda bussen. Och när jag skrev om det på Facebook blev så många glada. Men plötsligt kom två inlägg. Vännen Gunnar skrev: Början på en skräckfilm  och fina syster Kerstin skrev: Du får inte åka buss i kväll tänk om det är en spökbuss 
Märkligt med fantasi eller hur, vad som triggar den. Jag är så ofta skräckslagen och har många tankar jag inte vill ha, som jag försöker bearbeta.
Men just igår var jag trygg, den varma röda bussen ... men jag kan så klart se precis det Gunnar och Kerstin pratar om: Bussen som kör vidare, som inte stannar vid min port ... och så vidare.
Jag är glad att jag kände tillit igår och tänker att  bussen i trafiken signalerar gemenskap, det kollektiva jag älskar.
I en bil hade jag ju aldrig klivit in, inte i en taxi heller.
Åh jag vill känna tillit och trygghet i min stad.