De som känner mig vet att jag minst av allt är en båtmänniska och att en fördel med skilsmässan i mina ögon var att jag också tog ut skilsmässa från båtliv och lutande segelbåtar.
Men jag kämpade ska ni veta, från 76 till år 2001. Försökte övervinna mina rädslor för havet och följde med, men det ville sig aldrig.
Kanske beroende på att det var kaptenen som visste allt om segling och att vi hade tre små barn i den lutande båten som skulle roas och utfordras?
Klart det är ett eget ansvar också. Jag kunde ha krävt att få lära mig och förvisat kaptenen till köket där jag ofta var. Men det kändes inte heller rätt. Jag ville ju inte ens lära mig segla. Jag brydde mig inte om hur vindarna kom och hur segel skulle sättas. Det är oerhört mycket ointressanta uppgifter på en båt för en icke-seglare.
De gånger vi flöt fram i vattnet i sol och medvind och jag fick sitta och läsa en bok eller bara mysa med barnen när vi låg för ankar i en naturhamn - det var kul. Men mera sällsynt.Och det var en mardröm att hoppa ur och i båten vid orimliga klippor eftersom kaptenen envisades med att en stege var onödig. Onödigt var, enligt kaptenen, också nät runt båtens reling så att barnen inte skulle falla ur. Vad rädd jag ofta var.
Ja kära nån ... jag var allt en riktig ruffhäxa som skötte barn och mat och mest längtade i land.
Nu är jag i land.
Längtar jag till sjöss? Kanske någon enstaka dag med lagom lätt vind och sol ... men för mig överväger nackdelarna så totalt med seglingen.
Nu är jag mitt eget kuttersmycke på landbacken i stället. Landbacken är lika med mitt lilla hus med den stora verandan på den lilla lilla gröna ön.
(Bilderna tog jag när Milton ville titta på sin farfars stora båt, den ligger i hamn just nu)
Jamen det var väl alldeles lagom mycket båt för dig! En som är tryggt förtöjd vid kaj. Och fina bilder blev det!
SvaraRaderaKarin du har rätt, jag är en äkta bryggseglare!
SvaraRaderaSkönt att du fått "gå i land" nu då men fin bild. Inte lätt när man har olika intressen och det tycker jag är det bästa med att bli lite äldre, att man kan stå för vad man gillar och inte behöver anpassa sig till varje pris och be om ursäkt när det är svårt. Kram
SvaraRaderaSannerligen Jenny! Men det är inte lätt i ett äktenskap att länka ihop alla olika intressen som drar åt lika håll. I backspegeln kan jag ju tycka att jag så mycket mer borde ha ställt krav och hävdat vad jag tycker är rätt vad det än inneburit. Man kanske blir klokare med åren? Tuffare i alla fall!
SvaraRadera