Min pappa hade inte lång semester när jag var barn och inte hade vi råd att åka långt. Så vi reste från Sundsvall till Tänndalen och hyrde ett hus. Varje morgon vandrade vi ut på fjällen på långa promenader med matsäck i ryggsäck.
Vi gick och gick och jag mötte mitt livs första krön. Vi siktade mot en topp som kändes rimlig att nå - bara för att inse att när vi nått den var det inte toppen, krönet, bakom den böljade andra fjäll och bergstoppar, högre, längre bort. Mer att bestiga. Mina korta nioårsben vandrade.
Det var nog mitt livs första insikt om att målet kanske inte nås så enkelt som man trodde och att det som jag trodde var målet bara var en etapp.
Det känns bekant på något vis, det där med att det uppnådda målet faktiskt bara är en bit på vägen...
SvaraRaderaja visst är det en skön insikt Marina...
SvaraRaderaThank you for the auspicious writeup. It actually was once
SvaraRaderaa leisure account it. Glance advanced to more delivered agreeable from you!
However, how can we keep up a correspondence?
Look into my blog: casino sverige (kazadilet.kz)