Lustigt nog har jag ingen lust att se på teve, inte ens på de filmer de andra försöker locka mig med. Teve och film är okej regniga dagar, men än är det så fint att jag hellre tokstirrar på björkarna i backen eller havet änförsjunker i en film.
Jag är liksom så insjunken i verkligheten att den räcker för tillfället.
Ser inte på teve, läser knappt, skriver ingenting. Men är intensivt sysselsatt med att gräva, förflytta jord från en del av tomten till en annan, med att såga ner träd, ja mer sly kanske. Sågar intensivt. När jag gräver eller sågar tänker jag inte på någonting annat. Jag är helt inne i det jag gör och otroligt nöjd med resultatet.
Mer medveten närvaro än detta vet jag inte .... jag är här, jag längtar inte bort.
Mm, jag känner igen det där... Insjunken i verkligheten låter bra... Kram
SvaraRaderaAtt vara fullständigt där man är utan sidoblickar...mindfullness är väl ordet...jag tycker din fomulering "insjunken i verkligheten" är minst lika beskrivande!
SvaraRaderaGräva, köra skottkärra, slå gräs med lie och kratta = bästa motionen!
SvaraRaderaJenny, det tar sin lilla tid innan man är där, men skönt är det!
SvaraRaderaMargareta, känslan av att bara vara, att njuta av nära ting, är så skön.
SvaraRaderaKarin, suverän motion för både kropp och själ
SvaraRaderaSå sött med huset där ute på bryggan. Får mig att tänka på Mumin.
SvaraRaderaCecilia, vi har kanske vår egen lilla Mumindal här på ön, alla vi krumelurer!
SvaraRaderaKänner igen det där. Jag har inte sett på TV på hela sommaren, har bara läst en bok. Visst är det härligt att vara där man är, gräva i sin jord och uppleva nuet.
SvaraRadera