Jag känner att en trädgårdsgalenskap griper tag om mig ibland och lockar fram mina mest maniska sidor. De senaste veckorna har det varit slybekämpning, vi har en tomt som är ganska stor, med många träd. Och nya små träd skjuter upp snabbt som attan och blir oönskade träd. Länge har jag inte orkat bry mig, blundat och hoppats att någon annan ska se slyn.
Men i år hittade jag en så bra såg, jag fick av min son en gång, tror den kallas grensåg. Jag sågar allt med den, liten och vass och effektiv.
Så nu sågar jag fram luft och ljus. Ellen och jag drog igång idag, en av de varmaste av dagar, då vi tänkt förbereda middag, läsa korr, mm. Men vi fastnade i buskaget bakom ett av husen. Oröjd mark. Ellen grips av samma frenesi som jag. Sly att såga, obändigt gräs att attackera med trimmern, ormbunkar och brännässlor.
Nu är jag helt slut. Svettig ända in på hårbotten och med ömmande armar. Men fint blev det och glad är jag att vi inte gav upp
Känner igen mig precis från min torp-period som tyvärr nu är ett minne blott. Det bästa jag visste var dock att stamkvista, både torra kvistar på gamla granar och kvistar som växte för långt ner på björkar. Hade en riktig stamkvistnings-yxa och det var härligt att gå ut i skogen efter en jobbig dag i galleriet. Första tiden vi bodde där så var min man och jag i skogen hela dagarna och röjde upp.Det var så lite snö och jag hade inte börjat med galleriet då.
SvaraRaderaSå underbart att höra ... stamkvista ... det är lite det jag gör också. Stamkvistade en ek idag med min lilla såg.
SvaraRaderaOch just detta att skifta mellan galleri, skrivande och så något helt annat, det är härligt! Befriande.
Trädgårdsgalenskap är en åkomma som aldrig riktigt har drabbat mig, och det kanske är just därör vi inte längre har någon trädgård...
SvaraRaderaHar ingen sly...i mitt fall rör det sig om kirskålsbekämpning....en ständigt ojämn kamp förs!!
SvaraRaderaHär är det handkraft som gäller!:))