Intrikat thriller om småttig hierarkisk arbetsplats och storpolitisk maktkamp

Här är en thriller jag varmt vill rekommendera. Andreas Normans En rasande eld.

Om den bloggande utrikesministern: ”Han var briljant, otvivelaktigt, men i grunden fullständigt ointresserad av människor som inte var utrikesministrar”.
Ett citat ur en thriller jag läst med stort nöje. Skriven av Andreas Norman, anställd diplomat på UD. En rasande eld är hans lyckade thrillerdebut. Först skrev han en diktsamling, sen blev han diplomat och nu thrillerförfattare, sådana livshopp gillar jag. Sina erfarenheter av det märkliga livet på UD får mig att riktigt njuta, det är infamt och skickligt beskrivet i all dess småskurenhet med jakt på andras bekvämare stolar (rent konkret inte symboliskt) så fort de försvunnit, samtidigt som man i sitt arbete brottas med komplicerade frågor om demokrati.
En småttig vardag med stora frågor att tackla.
Huvudpersonen är en kvinnlig UD-anställd med karriärambitioner som över en natt misstänks för att vara terrorist. Carina Dymek, jagas plötsligt av mördare med högt uppsatta uppdragsgivare och hennes enda chans att överleva är att avslöja en osannolik politisk härva. Hennes kille Jamal, en vacker, försiktig, poesiläsande jurist med egyptisk bakgrund dras också in. Gång på gång beskrivs denne man som så vacker och mild, det är sympatiskt att läsa en sådan beskrivning av en manlig huvudperson.
Andreas Norman berättar om UD som en synnerligen hierarkisk arbetsplats där man håller hårt på alla yttre former, en gammal kanslikultur som inte släpper in dem som inte anses höra till. Det gäller att klä sig rätt och uttrycka sig som man bör.
Spännande, intrikat med intressanta personer. Och som sagt många fniss åt den högtravande UD-kulturen. En synnerligen nöjsam läsning.
Och jo, han lär fortfarande vara anställd på UD, I Vilnius, men just nu pappaledig.