Oftast älskar jag loppisar, men idag blev det för mycket på
två kilometer loppis i Aspudden. Jag överväldigades - men på ett negativt sätt - av mängden varor som kostat mycket och nu slumpades bort. Underbart att kunna köpa barnkläder och böcker för nästan ingenting, jo visst. Men jag kände mig i stället denna gång nästan kvävd av allt som exponerades längs gatan. Vilket överflöd vi lever i. Vårt konsumerande samhälle dansar verkligen desperat på kanten av en ravin och vad som händer när vi tippar över ... det är riktigt oroande. Ingen köpfest kan lindra den ångest den tanken gav mig idag.
Instämmer helt, trots att jag själv är en del av konsumtionshysterin. Men allra värst, tycker jag, är dessa dieter som går ut på att fasta sig till en lägre vikt. Vi ska alltså lära oss att svälta 2 dagar av 7, detta i en tid då alltför många inte har mat för dagen ens. Något är fel, allvarligt fel.
SvaraRaderaVisst är det så, men samtidigt är det ju bra när det kan återanvändas för en billig penning istället för att bara kastas bort.
SvaraRaderaAnnika, samma med mig. Jag bidrar verkligen till konsumtionen. Ändå känner jag att nu räcker det ... det är inte tingen som ger mig lycka. I Offerdal mötte jag flyktingar från Syrien som inte ägde någonting, kontrasten med vad vi har och vräker bort och inte ens värdesätter är för grym. 5-2-dieten kan man verkligen se i samma sken... Jag tror mer på att dra ner, äta ekologiskt och tänka på vad vi stoppar i oss ...
SvaraRaderaMarina, visst, jag älskar idén med att vi återanvänder. Problelemt är väl bara att en del av oss idag köper köper köper ... utan att riktigt sätta värde på saker. Som sagt, vi måste mer inse att det inte är tingen och konsumeradet som är lycka.
SvaraRaderaKonsumtionssamhället vi lever i är ett skräckscenario. Köp och släng eller sälj. Det känns som om vi inte längre värdesätter det vi har, vi ska ständigt ha nytt. Skrämmande är det. Själv är jag ingen storkonsument, jag skulle nog vara det om jag hade mer pengar men ekonomin sätter stopp och det känns stundvis väldigt bra.
SvaraRaderaEva håller med, det är skräck.Just det du säger att inget i vår värld värdesätter, att lycka är att slänga och löpa nytt. Det grovsoprum jag använder är min värsta illustration. Här slängs helt felfria ofta ganska oanvända leksaker, tekniska prylar, böcker, kläder som så väl skulle kunna skänkas vidare - nej i stället kastas det bort... det är skamligt
SvaraRadera