Jag fixar hemma och tänker: Det här ska jag visa Ellen när hon kommer hem, det kommer hon att gilla.
Sedan stannar jag mitt i en rörelse och inser att hemma ... det är inte längre här. Hemma är en fin etta i Kransen. Det är inte Hemma hos mig längre för henne. Det är "hemma hos mamma".
Konstig insikt är det.
Igår åt vi middag här alla tre flickorna Swedenmark och tänkte att det är ju också fint, vi hälsar på hos varandra och vi har varsitt hem.
Vi hör ihop men bor inte ihop. Livet!
Jag har det likadant, Sara håller precis på att flytta in i sin lägenhet. Hon har ju bott i Linköping flera år men då har hon alltid kommit hem. Nu har hon ett eget hem. Den sista som tar sina prylar, de som hon inte velat släpa runt i studentboendena. Vi får ett nästan tomt rum. Blandade känslor, absolut.
SvaraRaderaDet är väl som det sägs att "var sak har sin tid", och visst är det samtidigt härligt att plötsligt umgås som vuxna!
SvaraRaderaDet var länge sedan som min sista flyttade ut, men jag minns det som i går...med ett jättepaket toapapper från pappa! gav hon sig iväg till nya lägenheten...alldeles för tidigt tyckte jag. Plötsligt var det bara vi...som fågelungar var nu alla utflugna, men hemma hos mamma och pappa är fortfarande gott av vara! de blir som barn på nytt!!
SvaraRaderaDet var länge sedan som min sista flyttade ut, men jag minns det som i går...med ett jättepaket toapapper från pappa! gav hon sig iväg till nya lägenheten...alldeles för tidigt tyckte jag. Plötsligt var det bara vi...som fågelungar var nu alla utflugna, men hemma hos mamma och pappa är fortfarande gott av vara! de blir som barn på nytt!!
SvaraRaderaEva, precis, det är känslan av att mitt hem inte är hemma för henne längre som är så märklig!
SvaraRaderaMarina, det är verkligen bonus att bli bjuden på middag hem till sina vuxna barn :)
SvaraRaderaMargareta, jag är så glad för sommarhemmet som ju är hem för alla!
SvaraRaderaMen jag lever i en flyttkarusell just nu, alla tre barnen flyttar omkring!