Allt är för tillfället bokstäver i min lille mans liv. Det är fascinerade. När vi åker buss letar han skyltar hela tiden och stavar sig fram. När han badar gör vi ord på väggen med självhäftande bokstäver. På kylskåpet finns andra bokstäver och bästa leken är att jag gör korta ord som han får läsa. Och han älskar att samma bokstäver kan bli så många ord.
Han står på tröskeln till en alldeles ny värld av böcker och läsande och det är så roligt att vara med.
Underbar tid!!
SvaraRaderaDen tiden ser jag framemot med vår lilleman också. Den är underbar.
SvaraRaderaTillsvidare läser vi böcker, men snart, om något år börjar det
Mm, det är riktigt härligt när läsvärlden öppnar sig för barn. Jag hävdar på allvar att Bamse lärt alla våra barn att läsa :-). Kram
SvaraRaderaMarina, ett privilegium att få vara med ...
SvaraRaderaPettas, denna lust att lära är fullständigt underbart smittsam!
SvaraRaderaJenny, Bamse är helt suverän, liksom entusiasmen hos en läsglad förälder :)
SvaraRaderaI mitt fall - på tidigt 40-tal - hände det vid köksbordet hos Tant Ida och Tant Alma, två snälla systrar på granngården i Småland. Jag kan inte minnas själva ögonblicket, för jag var bara fem år, men jag minns den blåprickiga vaxduken och tidningen som vi bläddrade i. Sen satt jag snart och läste Pelle Svanslös, alldeles själv.
SvaraRaderaVilken fin bild du ger mig, Björn, jag kan se den lille pojken vid den blåprickiga vaxduken. Jag hittar ingen egen upplevelsebild av hur mitt eget läsande började men vad som lever starkt i mig är min pappas oerhörda förtjusning och glädje när han läste för mig. Den lusten smittade mig.
SvaraRaderaHos oss var det mamma som läste, och hon slutade inte när vi kunde själva. Nils Holgersson var en uppskattad följetong vid sängdags, fast vi hade läst den både hemma och i skolan. Gemenskap!
SvaraRadera