Vi skulle ta en sväng med bil idag, Karin och jag. Åkte på enkelriktad gränd där en vräkig stadsjeep placerat sig mitt i gränden i fel färdrikting så vi kom inte fram.
Dessutom stod en till bil bakom jeepen, lika felaktigt. Vi väntade lite, Karin tutade. Ingen reaktion. Mer tuta. Med mobilen i högsta hugg hoppade hon ut och gick mot bilen.
Då dök Goliat upp, stor, musklig, föga lyhörd. Bilägaren. Som trodde han var en cowboy ungefär. Han meddelade Karin att hon skulle sluta jiddra och backa sin bil tillbaka på den enkelriktade gatan så han kunde köra ut - mot enkelriktningen.
– Sluta jiddra? sa Karin. Nä jag tar allt en bild av din bil i stället. Backa!
– Men jag kan ju inte , det står en till bil bakom
– Då tar jag en bild av den också, sa Karin och höjde mobilen.
Goliat fick bråttom in i bilen, han och den andra bilen (hans kompis) backade snabbt nerför gatan (i rätt färdriktning då fast baklänges) och försvann.
Jag säger bara: Jiddra inte med Karin, vad ni gör.
Hon är laddad, med mobil och argument och en vilja av stål.
Jag tycker hon är tuff.
– Du väljer inte dina strider precis, sa jag. De flesta skulle nog inte bråka med den muskelbiffen.
– Äsch! svarade hon och så susade vi nerför gränden.
Jäklar att jag inte tog en bild av Karin framför bilen och Goliat, tänkte jag.
Heja Karin!
SvaraRaderaHaha! Bravo!
SvaraRaderaBravissimo! Sådana kvinnor behöver världen mera av..
SvaraRaderaHe, he... Vad skulle den stackars hulken göra? Ge sig på en liten tant i gränden? Det skulle han aldrig ha vågat, den fegisen!
SvaraRaderaNej, man ska inte jiddra med kvinnor! man vet aldrig vem som gömmer sig bakom det yttre! Goliat fick sig förhoppningsvis en läxa!
SvaraRaderaHurra Hurra hurra för Karin... Goliat ska inte alltid vinna... Kram
SvaraRaderaDet tar nog tid för Goliat att smälta att muskler inte vinner över alla.
SvaraRaderaSom sagt: Jiddra inte med Karin.
Och som sagt också: Vem vet vilken styrka som döljer sig bakom en vanligtvis beskedlig kvinna om man försöker vara dryg och bufflig mot henne.
Vi är många som tröttnat på att vara så snälla som vi kanske uppfostrades till och inte har lust att hunsas av odågor, stroppar eller muskelberg i diverse åldrar. Då höjer vi handväskan eller mobilkameran ...
Härlig berättelse som får mig att minnas julen 2012. Jag och sonen skulle hälsa på min man på sjukhuset i Krokom. Vid tvärgatan dit ligger även systembolaget. Jag kör på min sida av gatan på höger sida är proppat med parkerade bilar på tvären. På min sida och halvt på trottoaren har en typisk landsortsjeep m flak parkerat. En kille sitter i o väntar. Jag kommer inte fram och kör då helt sonika rakt mot hans maffiga front och tutar ilsket. Killen börjar vifta och ropa nåt jag trycker på och tutar ännu mer, sonen ser förskräckt ut (han har inget körkort)Jag ropar åt killen att han står på min sida av gatan och på trottoaren där det är förbjudet att parkera. Gasar ännu mer och mannen blir tvungen att backa med mig nästan hängande på kofångaren, när jag äntligen kan svänga ner åt höger kör killen upp bredvid mig vevar ner rutan och skäller ut mig vad han sa har jag glömt för jag var så mallig över att jag tvingat honom backa. Sonen skakade bara på huvet. Så kör hårt tjejer man ska inte ge sig mot såna som bryter mot trafikreglerna.
SvaraRaderaSer att jag skrev att de parkerade bilarna stod på höger sida , dom stod på vänster. Det blir lite förvirrat annars.
SvaraRaderaHeja Karin!
SvaraRadera