Med en Frida i garderoben i New York kan denna familj inte förvåna mig

Vi har en firarvecka, som ni kanske förstått. Mina äldsta barn är båda födda denna vecka. Idag hade vi en överraskningslunch för fyrtioåringen. Hela familjen satt glad och förväntansfull på Gondolen dit Emil lockats av sin ML. Han blev inte förvånad men väldigt glad när han fick syn på oss.
"Den här familjen kan inte förvåna mig, inte efter New York", hävdar han.

Vi var på resa till USA. 89-90 någon gång. Emil hade lämnat sin allrakäraste hemma och han längtade sjukt mycket efter henne. Först var det besök hos vänner i Washington, sedan NY.
"Du får prata med Frida när vi kommer till NY", lovade vi, hans far och jag. Detta var före mobilernas tid så det var inte bara att ringa eller facebooka som idag.
Han längtade.
Vad han inte visste var att vi kommit överens med Frida att hon skulle komma till NY. Den längtande unge mannen skickades ut på promenad när vi installerat oss på hotellet.
"Sen får du prata med Frida!" lockade vi.

Frida smugglades in på hotellrummet, gömdes i en garderob.
Sonen kom tillbaka.
"Nu får jag väl ringa!"
"Visst, ge mig bara väskan i garderoben", sa hans far.
Emil öppnade garderoben och ut klev Frida.
Vilken vecka det blev!