 |
| Peter, Eva och John, en skrattande trio. Foto: Erling Swedenmark |
Vilken tur att man har sina syskon att skratta ihop med! Några som minns hur det var. Några att gråta och skratta med över minnen från barn-och ungdom. Några man känner igen sina egna tics och egenheter i och inser - det här är verkligen typiskt Swedenmarkfamiljen.
Sedan har ju jag och brorsorna och alla våra barn så mycket att prata om eftersom många av oss valt likartad inriktning i livet vad gäller jobb och politik.
Det enda vi är helt oense om, jag och några andra, är vad snö är. Underbart! finns det de som anser. En förbannelse, tycker jag.
Men även det kan vi skratta åt.
Heja brorsorna!
Härlig bild på dig och brorsorna! Syskon är ju viktiga och ens längsta förbindelser när föräldrarna inte längre finns.
SvaraRaderaKarin, visst är det en härlig bild, jag blir glad av att se på den och glad var jag som synes att träffa dem. Det är otroligt viktigt att kunna dela minnen bakåt i tiden.
SvaraRaderaJag kan bara hålla med! En underbar bild som det sprutar glädje om!
SvaraRaderaUnderbart! Jag har just varit till fjälls med mina syskon och har samma reflektion. Har man bra syskon är man rik. Kram
SvaraRaderaHar en "lille-bror" som jag i grunden älskar. Men vi är så olika och har inte alltid så bra kontakt. Just nu är den lite frusen, men det ordnar sig. När det gäller så har vi varandra det vet jag.
SvaraRaderaKarin, jag tänker ofta på det du skriver nu när föräldrarna inte finns. Tur att man har dem att dela minnen med!
SvaraRaderaGlada bröder har jag, Marina!
SvaraRaderaJenny, så härligt att ha syskon och kunna dela upplevelser med!
SvaraRaderaMargareta, den tryggheten du beskriver är ändå fin, vi vet att vi har varandra om det gäller!
SvaraRadera