Man kan känna sig så missnöjd med sig själv. En sån här dag till exempel, den började strax före fem. Då låg dagen framför mig oskriven och fylld av möjligheter.
Jag hade planer och föresatser och så blev det ingenting, visst är det märkligt med sådana dagar?
Jag började med att röja för att bereda plats för tankar.
Men fastnade i dammet.
Tänkte gå ut, packade träningspåsen men stannade hemma i någon slags märklig håglöshet.
Allt det man vill en del dagar, av det blir intet.
Följdriktigt slutade dagen med slötittande på melodifestivalen - detta fasansfullt mördande tråkiga program - medan jag åt nyponsoppa med vispgrädde.
Det skulle ha behövts så litet för att rycka mig ur passiviteten.
Konstigt vissa dagar då kraften och lusten inte infinner sig.
Då allt går på rutin och autopilot och den förhoppningsfulla dagen som började med planer slutar med ... ja vad.
Men i morgon är en ny dag. Nu har jag stängt av teven. Invid datorn en manushög. Jag har lagt fram mina böcker från bokrean. Kvällsläsning. Åtminstone är dammet borta. Sängen nybäddad. Träningspåsen packad.
I morgon är en ny dammfri dag. Med nya planer, drömmar, tankar förhoppningar.
Vet du, jag tror att man behöver sådana där dagar då livet tycks stå stilla…då inget blir gjort av det man tycker är meningsfullt…tid för en form av återhämtning kanske…ur "intet" kan något bra födas...
SvaraRadera