Ospännande när en bok inte gestaltas utan bara berättas fram

Du berättar ju bara, du måste gestalta ... hur många gånger har inte deltagare på skrivkurser fått höra detta. Och hur svårt kan det inte vara även om man är en ganska van skribent. Jag fick just tillbaka ett manus jag håller på med från en vän. Visst faller jag också i samma fälla hela tiden. Berättar hur det är i stället för att ta med läsaren och låta henne upptäcka det jag skildrar. Jag skriver läsaren på näsan helt enkelt och det finns mycket att bearbeta i mitt manus.

I natt läste jag en ny deckare som lovade mycket men tyvärr inte höll det den lovade.  Minns mig som en ängel av Kristina Appelqvist.
Det är en sympatisk historia om en talskrivare och litteraturvetare som råkar ut för mordfall i sin omgivning. Det finns en del intressanta skildringar av talskrivarlivet (ja K du ska få läsa boken).

Men deckarintrigen är skäligen ointressant. Framför allt inte alls spännande. Samma sak med personerna som inte lever utan berättas fram, de känns mer som konstruktioner vid skrivbordet än levande människor..


Det är helt enkelt en bok som berättar en handling i stället för att vara en roman man dras med i och andlöst följer.

Men kanske återkommer Kristina Appelqvist med mer fängslande romaner. Den värld hon valt att skildra är kul. Men boken lever inte upp till sin ambition att vara en nutida spänningsroman i litterär miljö.