Nu används det fiffiga ordet hen alltmer, tänk att ett så bra litet ord kan göra vissa så upprörda

 

Hur kan det fiffiga ordet hen göra folk så rabiata att de inte tar argument om ordets användbarhet

  I denna fuktiga gråa kyla får man leta glädjeämnen. Jag hittade ett i den alltid så initierade, underhållande och smarta Språktidningen. Ni läser väl den? Patrik Hadenius är tidningen grundare och chefredaktör - jag hade en gång i tiden nöjet att vara arbetskamrat med honom. Det var verkligen ett sant nöje, jag tror hans spirituella, vänligt nyfikna ande mycket präglar tidningen.

Det uppmuntrande tecknet i tiden som gjorde mig glad var att användningen av det lilla ordet hen fått ett dramatiskt uppsving i både traditionella och sociala medier.

Jag tycker hen är ett alldeles ovanligt fiffigt och praktiskt ord. Man slipper skriva han eller hon, man avslöjar inte den omtalade personens kön - fiffigt helt enkelt.
Språktidningen ger exempel: "Pronomenet förekommer oftast när könet är okänt "Föraren kan ha missat att hen körde på pojken". Eller när det finns behov av att uttrycka något könsneutralt: "Det är begripligt att den som föds med guldbyxor får för sig att hen förtjänar denna ynnest". Eller anonymiserat: "Nyheterna har talat med en person som inte vågar berätta hur det är att ha god man eftersom hen är rädd för att det ska göra det svårare att slippa den gode mannen."
Tre exempel på ordet hens användbarhet.

Jag kan inte begripa att ett så bra ord kan göra människor fullständigt rabiata. Jag känner en person som man inte kan tala logiskt med om ordet hen utan att hen blir helt emotionell och framför argument som att det är ett led i att upphäva de naturliga skillnaderna mellan män och kvinnor - så korkat tycker jag. Men hen vägrar ta argument. Svär på att aldrig ta detta ord i sin mun.

Saker löser sig av sig själv, detta smidiga lilla ord etablerar sig nu i svenska språket och används i tal och skrift. Om några år kommer vi inte att begripa hur det kunde bli debatt om en sådan självklarhet.