Neil Gaimans "Oceanen vid vägens slut" är ett mästerverk, läs den!

Killen i pocketshop på Arlanda blev glad när jag köpte Neil Gaimans senaste, Oceanen vid vägens slut. Omedelbart började vi prata. Om Gaiman om hans fantastiska böcker  där verklighet och fantasi blandas på det mest otroligt vackra och spännande sätt. Båda hade vi misslyckats med att få biljetter till Gaimans framförande i Stockholm nyligen. Jag försökte och försökte men misslyckades. Det var sorgligt men jag kunde lyssna till samtalet med honom på Youtube tack och lov och blev ännu mer förtjust än tidigare.

Jag köpte boken på engelska, trodde inte den kommit ut på svenska. Det har den i översättning av Kristoffer Leandoer så den ska jag skaffa när jag kommer hem. Jag vill kunna njuta av varje detalj i hans vackra språk, även om jag förstår engelska ganska bra är det nyanser jag missar. Men det här är en bok man läser om. Och om igen.
Det är ren magi, skulle jag vilja säga, denna bok om bland annat magiska krafter  och om vänskap

Neil Gaimans roman är ett mästerverk. Man dras in i sedan länge glömda händelser där en liten pojke drabbades av stor ondska och fann djup vänskap .
En medelålders man återvänder för en begravning till sin barndoms trakter, sätter sig i en bil och åker på måfå. Men hans undermedvetna leder honom till en bondgård, han sätter sig vid kanten av en damm vid en bondgård vid vägens slut och börjar minnas.
Och vi är med honom i de dramatiska skeendena vid denna damm eller är det kanske en ocean.? Och vilka är bondgårdens invånare. Vad är minnen, vad är verklighet, vad är dröm? Vad minns man själv av sin barndom?

Jag hamnar i ett drömlikt tillstånd när jag läser den och det är en bok jag aldrig vill ska ta slut! Tyvärr gjorde den det så nu ska jag läsa om den.