Ann Ljungberg |
Och vi tystnar. Och skriver. Intensiteten kan förmärkas i rummet. Koncentrationen är total. Först tanken ... vad ska jag skriva. Sedan inspirationen eller vad det nu är som gör att jag fångar upp en scen i mitt manus och gör den annorlunda, bättre, djupare med just den känslan som inspiration.
Sedan läser i upp våra så olika texter. Inspirerade av ett och samma ord. Så olika. Och så bra, rörande, hotfulla, intresseväckande.
Det är ren magi med skrivande ibland.
Det låter helt underbart!
SvaraRadera... och det är underbart, Anneli :)
SvaraRaderaDet måste vara en helt fantastisk känsla, den där att skriva ensam men ändå tillsammans...
SvaraRaderaJag vet vad du menar, om magin…Kommer ihåg när jag var i Ein Kerem i Israel och satt och skrev i den underbara klosterträdgården med mina andra skrivarkamrater…I ljust minne bevarat!
SvaraRaderaSkrivande i grupp kan vara så helt underbart. Förlösande på något vis.
SvaraRadera