Mer om mig och skrivandet

▼

tisdag 6 januari 2015

Facebook öppnar dörr till vänner från förr

Bror John och hund Nimbus
Det finns många synpunkter på Facebook. Det finns kritik som säkert är rättmätig. Men för mig är det också ett fantastiskt sätt att få kontakt med vänner sedan förr. Som idag: plötsligt låg i brevlådan på Facebook ett brev från vänner från Paris 1971, nära och kära vänner som det annars ör svårt att ha kontakt med. Guy och Régine. Min ungdom. Och nu finns de där inom ett klicks avstånd.

Eller ett annat meddelande idag. Från en ännu tidigare barndomsvän, en granne på Sallyhillsvägen som läst min bok Mopedsommar som handlar om livet där. Om kyssar med Roffe Bengtsson  i potatiskällaren med mera. Nu skulle hon och en annan vän ha Mopedsommar-maraton, läsa om boken och bläddra i skokartonger med bilder från Sallyhill de lånat av sina mammor.
Jag vill vara med! Jag har knappt en bild från Sallyhill. Man tog inte bilder då som idag. Vill ha bilder av vårt vilda barnliv när vi drog omkring i horder på 30,40, 50 barn på kvällarna, lekte ute. Lekte kurragömma, brännboll.  Ända tills föräldrarna ropade in oss.

Allt detta fick Facebook mig att tänka på idag. Vänner från förr, vänner från världen, som jag möter igen.

På bilderna till detta inlägg är  min bror John, liten! Jag, ganska liten. Måste leta Parisbilder också.


kl.

8 kommentarer:

  1. Bintan6 januari 2015 kl. 23:00

    Ibland tycker jag att Facebook känns som djävulens påfund men visst finns det väldigt mycket fina saker med Facebook som väger upp de dåliga :-)

    Fint inlägg!

    SvaraRadera
  2. www.evaswedenmark.blogspot.se7 januari 2015 kl. 08:05

    Tack Bintan, jag känner som du! Ibland blir jag galen på hur Fb samlar in information om oss. Andra dagar så ger Fb mig så mycket i form av nya vänner och t ex grattishälsningar.
    Fin blogg du har! Jag tittade in :)

    SvaraRadera
  3. Anna/notonmusic7 januari 2015 kl. 17:03

    FB är nog lite vad man väljer att göra det till. Problemet är att "alla är där" och då kan det bli problem om man inte vill vara där :-/ Men jag är där. Jag ska verkligen läsa vuxenböckerna också Eva, som du tipsade mig om. Först ska jag läsa Sabotage! Ungdomsdeckare passar mig utmärkt känner jag:-)

    SvaraRadera
  4. Karin8 januari 2015 kl. 14:46

    Som "gratisåkare" på FB tycker jag det är bra med alla tips man får. Men det är klart att om alla gjorde som jag (som kollar tips och läser artiklar, men just inte bidrar med något) då skulle FB självdö rätt snart.

    Ni kanske kan bilda en sån där "Vi-som-minns-"grupp för Sallyhill? Större områden blir lätt för anonymt, men för mindre orter eller områden fungerar det ju hur bra som helst, särskilt det där med att dela med sig av gamla bilder!

    SvaraRadera
  5. www.evaswedenmark.blogspot.se8 januari 2015 kl. 22:23

    Anna, ungdomsböcker/deckare passar mig också väldigt bra! Och man får väl fundera över Fb - än så länge är fördelarna fler än nackdelarna för mig. Men det är klart jag inser problemen också.

    SvaraRadera
  6. www.evaswedenmark.blogspot.se8 januari 2015 kl. 22:23

    Karin, vilken utmärkt idé med Vi som minns Sallyhill!!! Ska försöka lansera den.

    SvaraRadera
  7. Andra året i Hjo9 januari 2015 kl. 15:40

    FB är naturligtvis något. Men inte för mig - än så länge. Någon får förklara nyttan och tjusningen. Vänner från förr har jag liksom inget behov av. Tror jag.

    SvaraRadera
  8. www.evaswedenmark.blogspot.se9 januari 2015 kl. 22:10

    Hjovän, det är så olika med vad man behöver. FB för mig är kontakt med mina resande barn, med nya och gamla vänner, med olika grupper jag är med i. Det öppnar dörrar för mig som sitter ensam hemma och arbetar. Bodde jag mitt bland en massa människor jag umgicks med kanske det inte skulle vara så viktigt. Man får leta sig fram!

    SvaraRadera