Jag har ett Skrivrum med vänner som ger stöd, inspiration och lust att skriva

Ostädad bokhylla. Tydligt tecken på att jag inte var inne i en skrivperiod

Jag skrattar igenkännande när jag läser min vän Sylvia Lidén Nordlunds inlägg. Hon har putsat spisen, tvättat, städat - när hon egentligen vill skriva. Varför alla dessa omvägar fram till skrivbordet när det man älskar mest ligger där i väntan på att bearbetas, manuset?

Jag gör likadant. Aldrig har jag så rentvättat som när jag håller på med ett manus. Aldrig är teakbordet så noga inoljat eller bokhyllorna så nystädade som då. Prokrastinera kallas det för. Men jag tror faktiskt att man samtidigt som man putsar och fejar samlar sina tankar.

Sylvia var med på romanverkstaden i Las Palmas som jag berättat om. Inspirerande dagar som dessutom gav mig nya vänner. Inte bara inspiration alltså, skrivvänner också.

Vi som bor i Stockholm har ett eget Skrivrum tillsammans var fjortonde dag. Vi läser varandras texter. Vi ger varandra läxor. Vi diskuterar det vi skrivit och vrider och vänder på våra personer. Det är alldeles underbart kan jag säga.
Snart är det torsdag. Min hemläxa är att fundera på och gestalta vad Paris egentligen betyder för mina huvudkaraktärer.