 |
| Spisbrödsbagaren Emil Frithiof Andersson, min morfar, längst t v i nedersta raden |
Vet ni att jag grät igår när jag nåddes av nyheten att Dagbladet Nya Samhället, Sveriges äldsta arbetartidning, ska läggas ner. Tidningen grundades 1900 och blev dagstidning 1908.
Den redaktion där som barn jag lekte ...
Den tidning som publicerade mina första artiklar ...
Den tidning där min pappa var annonschef och framför allt kolumnist i så många år med sin älskade spalt Sam i kanten som han skrev tills dagen han dog.
Den tidning där min bror var chefredaktör.
Så många minnen jag har, blysättningen i sätteriet där jag fick mitt namn inskrivet. Tryckpressarna som slamrade, redaktionen med de stressade journalisterna och teleprintern som tickade nyheter
Pappa som satt stressad i sitt rum och arbetade jämt.
Dagbladet, där växte jag upp.Min morfar Emil, han prenumererade på Samhället, som han sa, i 70 år.
Han var en av de första prenumeranterna, min morfar spisbrödsbagarenn Emil Frithiof Andersson. När han dog 1978, hade han varit trogen sin tidning i nästan 70 år.
Var finns den troheten för en tidning idag!
Är det något arbetarrörelsen ska skämmas för är hur tidningspolitiken missköttes.
Ja, det är sorgligt.
Tur att pappa och morfar slapp uppleva den dagen då deras tidning lades i graven
Ja, det är sorgligt. Alla dessa år då vi varje dag fick våra lokala och även andra nyheter genom att läsa Samhället, sen Dagbladet. Och varenda gång jag sen var och hälsade på hos mamma och pappa och sen Kjell, vår hyresvärd i Juniskär, passade jag förstås på att läsa den kära gamla tidningen. Det känns som att mista ytterligare en kär anförvant.
SvaraRaderaEnn, det är verkligen riktigt sorgligt. Som ett dödsfall, precis som du säger.
SvaraRaderaSå trist. Det har verkligen glesnat bland dessa a-presstidningar som var bortåt femtio en gång i tiden. Många viktiga röster i debatten. "En egen offentlighet."
SvaraRaderaJa ibland kan man känna sig tacksam över att den äldre generationen slipper vara med om vissa saker. Särskilt när det handlar om livsgärningar...Usch vad bedrövligt Ewa!
SvaraRadera