 |
| Om att ta sig upp ur jorden och lysa som en tussilago |
Kreativ leda, lider du av, säger Karin.
Jag tolkar det som att nu får jag ha tråkigt ett tag, det är i det tillståndet nya idéer uppstår.
Och visst har hon rätt.
Jag har lämnat ett manus för läsning till några kloka personer. Klart jag är förvirrad då. Inte kan jag komma igång med något nytt heller förrän jag vet hur mitt manus fungerar och
vad jag ska göra med det.
Och sen den nya våndan. Orkar jag ladda om? Nya projekt? Skriva något alldeles nytt? Eller ta itu med manus som ligger som behöver min omvårdnad.
Idag tränade jag. Det är bra medicin. Igår gick jag knappt ut, mitt humör var mollstämt, idag startade jag med träning och det ger i alla fall energi.
Säkert känner ni igen er.
Hur botar du din kreativa leda?
Hur ladda om?
Hur ta sig upp ur jorden och lysa som en sol igen, som en tussilago.
Måste finnas en hel del skrivet om detta, tänkte jag och googlade på "kreativ leda". Men då hittade jag bara en massa artiklar om hur man ska leda kreativa processer, och det är ju något helt annat! Det gick bättre när jag kollade på engelska. Här till exempel:
SvaraRaderahttp://www.independent.co.uk/arts-entertainment/books/features/is-boredom-vital-to-the-way-we-work-and-the-way-in-which-we-create-2343213.html
Oj, så mycket det där känns igen även om det inte alltid handlar om att skriva. Ibland ska man helt enkelt tillåta sig att ha tråkigt så in i vassen, inte röra en fena och bara vara eller också ta en riktigt låååångpromenad, lufta hjärnkontoret och bara vara i steget långt borta från sitt jobb.
SvaraRaderaLycka till med manuset och med kreativiteten!
Jag försöker att inte känna efter hela tiden, jag har den tendensen. Det är klart att lust och sinnesstämning går upp och ned, det behöver inte betyda något särskilt eller att något är ur led. Flyta med, helt enkelt. Åtminstone så länge det känns som om moll- och durdagar balanserar varann någorlunda.
SvaraRaderaNu har jag ju inte ett kreativt yrke som du eller ens ett uttalat intresse/hobby/dröm. Men man kan ju fastna i hjulspår som påminner om kreativ leda i alla fall. Jag försöker byta medium liksom. Jag är till exempel en ivrig läsare. Men i perioder har jag inte ro, hittar inte den där boken att sjunka in i. Då försöker jag lyssna på mer musik i stället. Eller radio samtidigt som jag gör något enkelt handarbete (jag kan sticka och virka men inget avancerat) eller bakar och lagar mat. Om jag verkligen vill skriva men kör fast och känner brist på lust kan jag ge mig själv övningar som på skrivkurser, du vet, kasta loss och skriv en betraktelse över våren på tre minuter. Eller en rimmad femrading på två:-)
För mig är det oftast prestations- och resultattänkande som sätter käppar i hjulet och orsakar leda och rastlöshet. Då kan en tillåtande attityd eller "styrd lek" som en skrivövning verka befriande.
Troligen något som drabbar oss alla någon gång då och då, och frågan är om det inte är något som måste få läka ut under tiden vi försöker ladda om batterierna...
SvaraRaderaTack snälla Karin! Ska studera det tipset noga!
SvaraRaderaKarin/Pettas! Inget är som långpromenader, den medicinen tror jag på.
SvaraRaderaCruella, bra råd, tack! Känner igen mig i prestationstänkandet. Med mera. Det är väldigt jobbigt när man inte ens orkar sjunka in i en bok tycker jag. Jag läser dina Parisrapporter och känner att där vill jag ströva omkring snart igen. Verkar ha varit en riktigt underbar resa.
SvaraRaderaMarina, jag tror nog att de flesta kan känna igen sig och jag minns hur föräldrar förklarade att det var när man hade tråkigt som idéer till nya lekar föddes. Jag får helt enkelt uthärda :)
SvaraRaderaAntagligen ska man göra som tussilagon! Dyka ner under jorden då och då för att sen spränga upp och lysa som om om man aldrig gjort annat :-) Kram
SvaraRadera