 |
| Vinterviken av Mats Wahl |
Jag minns en dag, det var nittiotal, jag var journalist, otroligt stressad, samtidigt skrev jag böcker på den tid jag knappt hade.
En dag skulle jag på presskonferens på Waldemarsudde, snabbt ut. Lyssna, skriva, titta igenom tavlorna.
Och där, mitt bland salarna, vandrade Mats Wahl. Helt lugnt. Författare till Vinterviken som jag läst.
Han tog sig tid. Betraktade tavlorna.
Så ska jag ha det, tänkte jag. Tid att flanera, tänka, skriva.
Jag strävade efter det livet. Nådde kanske till något som liknar det.
Men det blir aldrig riktigt så som man föreställer sig.
Och vem vet, det kanske inte var så för Mats Wahl heller.
Han kanske grubblade på en kärlekssorg, hade ont i magen av skrivkramp, vad vet jag.
Den idylliska bilden av författaren skapade jag ju i mitt huvud
Jag gissar att man skaffar sig harmoniska bilder av det mesta....
SvaraRaderaSom yngre tyckte jag att företagare de har det verkligen bra. Jobbar när de själva vill, blir rika som troll osv...;).
Håhåjaja...
Lagom är sällan hemma som det heter
Bakom det mesta ligger hårt, hårt arbete och att vara författare kräver inte bara kropp, det kräver också knopp och mycket själ.
Så mycket tror jag mig förstå lite grann från sidan om
Visst är det så, att vi bildar oss vissa idealbilder som sällan visar sig stämma med verkligheten. Fast de är rätt bra att ha i alla fall...
SvaraRaderaKarin/Pettas: Ja sannerligen, och förmågan att verkligen klistra fast sig i stolen framför datorn!
SvaraRaderaMarina, min idealbild var som en liten motor för mig i min strävan. Så visst är det bra!
SvaraRadera