Vi har festat och firat denna vecka, inte så mycket har blivit skrivet. Men i mitt huvud surrar samtidigt scener. Tankar på dialoger och personer från en roman jag lämnat till några vänner som läser den och kommer med så tänkvärda synpunkter.
Du ska verkligen inte vara rädd för att låta andra läsa. Det är så mycket man själv tycker är självklart men det är sannerligen inte lika tydligt för andra som läser. Låt dem läsa, ta till dig och kom ihåg att det till slut alltid är du som bestämmer hur det ska vara.
Att få gensvar i form av kritik, frågor, uppskattande ord är en stimulans.
Kanske någon är rädd för att lämna manuset till andra? Men kom ihåg att din bok kommer att nagelfaras av många sedan. Kritiseras också, ifrågasättas.
Bättre då om flera kloka människor läst och delat med sig av sin ärliga uppfattning.Recensioner gör ibland ont, de kan vara illvilliga eller skrivna utifrån motiv som inte har med din text att göra. Det kan du inte styra över.
Men förbered dig genom att låta kloka godsinta vänner läsa och kommentera.
Det gör jag.
Kloka godsinta vänner kan man betro med det mesta. Kram
SvaraRaderaJag vet att du har rätt men känner mig ändå kluven. Självklart är det bra att få hjälp att hitta rena fel – syftningar etc. Men min erfarenhet är att man lätt hamnar i diskussioner om stilnivå, man får påpekanden om att den som läser inte skulle utrycka sig så. Jag skrev en gång tillsammans med andra men när manuset cirkulerade mellan oss upptäckte vi till slut att vi höll på att ändra tillbaka de rättelser andra gjort – för att det skulle kännas rätt.
SvaraRaderaJag gör precis likadant. Skulle aldrig låta ett manus gå iväg utan att vara läst av en del vänner, en del familj och framförallt några testläsare som jag inte känner det minsta. De som verkligen kan kritisera en utan förbehåll.
SvaraRaderaOch ja, det svider ibland i egot när man får tillbaka texten. Men så blir det också bättre efter ett gäng läsrundor!
Jenny, det är med förtröstan jag ber mina vänner läsa :)
SvaraRaderaHej Anders! Jag förstår hur du menar. Kanske, tänker jag, ska man bara lyssna på kommentarerna, inte ge sig in i diskussioner. Lyssna, tacka för synpunkter och sedan ta till sig det som är bra från ens egen synvinkel. Det är ju alltid du som äger ditt manus. Börjar man argumentera hamnar man lätt i försvarsställning, det är inte bra!
SvaraRaderaAnna-Karin! Visst sjutton svider det i egot och jag rodnar ibland över hur jag underförstått saker som blir obegripliga för en läsare som inte som jag "kan" handlingen. Men det är väldigt nyttigt - och dessutom kommer ju granskarna på förlaget sedan att vara minst lika "hårdhänta", och sedan recensenterna och läsarna. Lika bra att vänja sig :)
SvaraRadera