Mer om mig och skrivandet
▼
onsdag 11 mars 2015
X - Teater på Unga Klara som angår mig rakt in i kroppen
Jag har varit så teatertrött ett tag. Det har varit något med tilltalet från svenska scener, något icke berörande.
Så icke X. Ny föreställning, i energisk regi av Farnaz Arbabi, på Unga Klara som samtidigt är kärleksfullt tilltal, vädjan om förståelse och ett knytnävsslag som får mig att tappa andan och gråta. Nu och då, kollektiva scener växlar med hjärtskärande monologer. Ett collage om Sverige och rasismen, igår och idag.
Det är en föreställnng för högstadium och gymnasium - och för alla. Precis som jag vill att teater ska vara, frisk, uppkäftig, ställer frågor, påstår fräckt, får mig att tänka, bli rörd, bli arg. Jag känner mig levande och med när jag ser X, jag är inte bara en betraktare utan delaktig.
X är en föreställning om att leva i Sverige idag, med avstamp i att Sverige har en kolonial och rasistisk historia som vi inte ofta talar om. Också vi har exploaterat land och tagit oss rätten att äga människor.
Samiska barn fick inte gå i vanliga skolor förrän på 50-talet.
Den siste svenske slaven friköptes den 9 oktober 1847.
Det är ett collage av scener där första delen berättar - på ett oefterhärmligt intensivt sätt om vår historia. En obetalbart underbar Drottning Kristina bland annat.
Men det som berörde mig mest i den välspelade föreställningen är ändå nuet, ögonblicksbilder av hur det är att leva i vårt Sverige idag. Som scenen om hur människor tar sig rätten att röra vid ett stort lockigt hår. Och jag minns min kompis Danne, född i Etiopien, som satte sig längst in på caféer för att ingen vuxen skulle komma och stoppa händerna i hans lockiga hår.
Hur är det att vara adopterad, varför är det viktigt att minnas sin judiska bakgrund? Berörande omskakande och uppfordrande scener. Nu. Fyra killar berättar om hur de blir bortsorterade i den svenska skolan. Jag kan inte värja mig. Det är nu. Det sker. Det är teater som angår mig rakt in i kroppen.
Konst när den är som bäst Eva! Den går rakt in i kroppen och känslan! Nu blev jag teatersugen! Säkert över ett år sen sist :-(
SvaraRaderaÅh, dessa kloka, klarsynta, humoristiska ungdomar som ger sig bara den på att det ska gå att få det här samhället att fungera bättre! Som lyfter fram nya aspekter och ser till att vi ser sånt som är alltför dolt i det uppenbara. Jag älskar dem! Dimen Abdulla som skrivit text och Bianca Cruzeiro som medverkar är bara så bra! Heja!
SvaraRaderaDet låter som en fantastisk föreställning som verkligen tar upp något som alla skulle behöva ta till sig.
SvaraRaderaVad härligt, Anna! Tror att det är en föreställlning för dig.
SvaraRaderaKarin, jag skulle vilja visa alla i den fantastiska ensemblen på bild och hylla dem! Jag tror många har varit med i textarbetet och berättar sina egna historier Det är en av denna föreställnings många styrkor.
SvaraRaderaMarina, jag önskar många får se denna tänkvärda, kloka och dessutom roliga föreställning!
SvaraRaderaTack,Eva!
SvaraRaderaEfter din beskrivning.
Den föreställningen vill jag se! Bokade genast biljett.
Gunilla
Härligt Gunilla, hoppas du får samma fina upplevelse som jag!
SvaraRadera