Busfräcka fåglar med attityd förbryllar

Jag fick en efterlängtad hammock i present av mina fina barn

Vi är ganska loja här på ön. Eller långsamma i alla fall. Det händer saker, vi snickrar lådor till utekuddar, sätter ihop hammockar, målar, planerar fest för många på vår veranda. Trevliga aktiviteter i långsamt tempo. Jo vi bakar paj och sockerkaka också och har det bra.

Det finns en familj som stressar. Det är familjen Talgoxe. Vi brukar mata dem ibland. Vissa år, när E1 och E2 var små kunde fåglarna vänjas vid att komma och äta ur deras hand. Ibland flög en fågel in blev livrädd och måste försiktigt lotsas ut.
Så inte denna nya fräcka generation.
Vi trodde det var bara hos oss men alla grannar vittnar om samma sak. Fåglar flyger busfräckt rakt in i köket, är inte alls rädda utan låter sig smaka av smulor de hittar, tittar drygt på oss, gör en sväng och åker ut.

När vi åt frukost idag nappade de nästan från våra smörgåsar och flög rakt emot oss.
Kan någon förklara detta ovanliga beteende som tydligen är spritt
över ön och helt nytt?

Barn lockar fram livet och skrattet - jag ser världen med nya ögon

Vilken kväll vi haft på den lilla ön. Det var länge sen jag skrattade så mycket. Vi åt middag hos några av våra äldsta vänner som köpte hus samtidigt som vi på ön. Vi var i alla åldrar runt middagsbordet men de flesta var barn under femton. Kloka, roliga, drastiska barn som gav oss svindlande upplevelser av modern skolpedagogik bland annat. Roliga iakttagelser av hur föräldrar och lärare är. Svindlande jämförelser av musikaliska förebilder. Jag visste inte vilka en del av deras förebilder var. De frågade oss häpet: Madonna, lever hon! De föll nästan under bordet av skratt när en av oss vuxna sa att hon haft Orup som idol.

Jag tänker som så ofta när jag har chansen att prata med och umgås med barn och unga människor att de lockar fram livet i mig. Vi skrattade så glatt och ur hjärtat runt bordet medan vi åt en massa god mat och demokratiskt delade allt godis i bitar så alla skulle få.
Att få umgås med barn och unga människor, det är en förmån och en rikedom.

Från sol till storm samma sommardag

Det stormar utanför, regnet piskar mot det lilla huset. Svårt att fatta att vi idag lyxade runt i Vaxholm i sol hela förmiddagen, E2 och jag. Vi tog Silverö dit via Oxdjupet. Promenerade till Hembygdsgården och åt frukost i sol. Sedan en sväng till Magasinet, färgaffären, Konsum, glasskiosken och så båten hem.
Allt i sol. Se bildbevis ovan.
I kväll  hade vi bryggfest på ön. I regn. Som tur var spändes presenningar upp över vår lilla brygga. för fest skulle vi ha. Över hundra personer kom och trängdes i regnkläder, åt sallad och drack vin. Barnen badade. Jag var där en sväng men sedan frös jag. Garderoben är mer avsedd för förra årets soliga sommar. Men det gick en stund med långkalsingar under jeansen, varm tröja under regnponchon.
I Vaxholm hittade vi två romaner till av Hans Fallada. Tack och lov för att bokhandeln i Vaxholm återuppstått. Det var för sorgligt när den la ner.
Nu eldar vi i öppna spisen, stormen rasar utanför, solparasollen flög iväg över tomten.  Sånt är sommarlivet i år.
Men visst blir det strålande sol i augusti? Och tänk så varmt vattnet i havet ska vara efter allt regn?

Sol och vatten ger oss lust och energi

På vår gemensamma brygga blir det fest i kväll!

Just nu är det sol.
Vilken glädje denna sommar när solen äntligen tittar fram. I kväll är det bryggfest här på södra ön, måtte regnet dröja!

E2 yogar på bryggan. Skulle önska jag kunde men min arm hindrar mig. Svårt stå i hunden med en arm.
Men armen förbättras ohyggligt långsamt men blir bättre. Med träning, med hjälp av en soldryck med mycket gurkmeja.
Igår fick vi för oss att måla hallen, från skarpt turkos blev den milt gråblå. Vi fick ett sånt energiryck, E1, E2 och jag när pumpen bytts ut och solen sken. Så vi gick loss med målarpenslar och glad energi.
Idag blir det en liten handlingstripp till Vaxholm.
Vore synd att klaga :)
Hälsningar från de små röda stugorna på den lilla ön!

Njuter mycket och skäms lite också

Det här borde vi göra. Någon dag. Fylla igen diket som uppstod sedan vi dragit in sjövatten.

Idag är snickarna här hos mig. Jag har gjort en lång lista på saker som måste fixas. Som jag tyvärr inte kan fixa och inte heller E1 eller E2.
Pumpen till exempel som gick sönder. Nu har vi (=E2 ) burit vatten från pumpen på andra sidan stigen ett tag. Så hade vi det när mina barn var små men hoppsan vad jag orkade bära då.
Sen ska de fixa de hemska hålen och ingångarna där mössen tog sig in. Nu hoppas jag allt ska tätas. Dessutom lite nya lampor, en massa småfix här och där. Jag får en akut känsla av att jag borde hjälpa till men jag är mest i vägen med mina småbeskäftiga kommentarer, förstår jag.

Så nu sitter E2 och jag i soffan och myser samtidigt som vi skäms lite över att vi inte är så praktiska. Att man alltid ska skämmas lite hörni!!!
I morse skämdes vi för att äta frukost medan snickarna jobbade. De ville inte ha några mackor. Så då satte vi oss i stället på verandan i småregn och åt. Kändes lite bättre att det regnade när vi åt när de jobbade än om  solen sken. Så fånig är jag.
Jag skäms också över att jag inte tar itu med diket på bilden. Skyller på min fortfarande onda högerarm.
Annars är dagsformen fin. Jag känner mig lite lugn och lite glad. Har läst några manus och börjar så sakta pilla med lite eget skrivande. Men allt får ta den tid det tar.
Jag väntar nu så ivrigt på min hammock. Och på sol. Sen ska jag bosätta mig med mina böcker i hammocken.

Romanen Ensam i Berlin - min sommars viktigaste läsupplevelse

Ska jag rekommendera en enda roman till läsning i sommar blir det denna. Jag vill tipsa er om att läsa Ensam i Berlin. Den gör ont att läsa, det är tungt och sorgligt, den håller mig vaken och rädd,  men är ändå så på något sätt makalöst vacker och hoppfull.  

Året är 1940.

Otto och Anna är  ett strävsamt arbetarklasspar som får veta att deras ende son stupat i kriget De inleder  en modig kamp mot nazismen som ger deras tillvaro ny mening. Runtom i Berlin lägger de ut hundratals handtextade kort som manar till motstånd.

I två års tid pågår ansträngningar att hitta de skyldiga bakom lapparna och man kommer paret allt närmare.
Brutalt förtryck genomsyrar vardagen  i Berlin – varje möte, ord och handling måste vägas mot en paranoid nazistisk maktapparat. Men trots det brutala skräckväldet överlever ändå medmänsklighet och kärlek.

Ensam i Berlin är  en moralisk thriller, gripande och spännande
Berättelsen är baserad på Falladas egna erfarenheter under nazismen och skrevs på några få veckor hösten 1946. När den utkom hade författaren redan dött.
 Lind & Co ger ut  den första kompletta svenska utgåvan av denna otroliga roman. Jag läser den fylld av fasa över skräckväldet i Berlin, angiveriet, våldet, förnedringen, råheten. Men mitt i detta finns människor med mod att säga ifrån, människor med moral och där finns kärlek och motstånd.
Ska jag rekommendera en enda roman till läsning i sommar blir det denna.

Läs Ensam i Berlin. Den gör ont att läsa, det är tungt och sorgligt men ändå så på något sätt makalöst vackert och hoppfullt. Ett sådant motståndspar som Anna och Otto Quangel har jag nog aldrig mött och jag kommer sent att glömma dem. Aldrig har jag heller läst en så inträngande skildring av det fasansfulla livet i Berlin under nazismen och det förtryck alla levde under.

Hans Fallada– eller Rudolf Ditzen som var hans riktiga namn – föddes 1893. Hans liv var dramatiskt med inslag som dråp, förskingring, självmordsförsök, mentalsjukdom, alkohol- och narkotikamissbruk. Trots censur och politisk förföljelse valde Fallada att stanna i Tyskland under kriget.

Tack alla goda makter för fina vänner

Det är något med sommaren.... jag vet inte vad. Det märks inte så mycket när solen skiner. Då blir jag glad. Livet är lättsamt och stegen lätta. Eller när jag har små barn omkring mig.
Men när molnen ligger tunga på himlen, när regndropparna faller, när jag hela tiden måste ta in kuddar för regnets skull.  Ensam. Då händer något i mig. Som om min uppdämda förväntan inför sommaren laddas ur och skapar oro i kroppen. Ensamheten blir så påtaglig då. Kan inte säga varför men så är det.
Som i kväll. Jag kände mig så hysteriskt uttråkad. Vilket betyder att jag kände mig så övergivet ensam.
Just då kom en kompis. Hon kände sig precis som jag, ensam och stressad och inte väl till mods.
Nu har vi suttit och pratat några timmar och allt känns bättre.
Tack alla goda makter för fina vänner!

En sommardag med Liza när det stormar och regnar ute

Det blåser och stormar och regnar och jag och E2 sitter i morgonrockar i värmen i stan och äter frukost efter frukost och tittar på Master Chef i TV.

Idag läser jag den sista suveräna boken i Liza Marklunds tio böcker långa serie om Annika Bengtzon, Järnblod. De är så bra och jag älskar den journalistiska delen av böckerna som här slutar med kvällstidningens grandiosa förfall.
Lyssnade ni förresten på Lizas Sommar? Det är ett av de få Sommar jag haft tålamod denna sommar och det var ärligt och uppiggande. Använd Annika, sa hon när ni stångas mot byråkrati och dumhet. Ladda er med hennes motstånd och säg ifrån.
Jag har stor respekt för hur Liza Marklund berättar om hur liv och skrivande gått ihop, att hon nu känner sig ganska färdig med skrivandet - det är nog ändå bara tillfälligt? - och mer öppen för livet, barnbarnen.
Nu ska jag läsa vidare i Järnblod.

Får en Cesarsallad smaka hur som helst?

Fantastiskt trevlig lunch idag med min skrivkompis Disa. Så mycket prat

det finns i oss och så härligt det är att kunna prata om många saker vi tänker på. Om hur våra manus framskrider. Och livet. Skratt och allvar. Eftertänksamhet och uppsluppenhet.

Vi gick till Djurgården, Flickorna Helin Voltaires restaurang som ligger så fint.
Vi hade så trevligt men fick vi tvinga i oss Flickornas  faktiskt gräsliga Cesarsallad - torr kyckling, sönderbränd bacon och sötpotatis i en geggig röra.
Voltaire som brukar bara så bra! Besvikelse.
Jordgubbspajen var god och inget kunde förstöra den trevliga stunden, inte ens den märkliga salladen.
Så är det när goda vänner ses.
Sedan promenerade jag Strandvägen fram i solen. En kort vistelse i stan, snart blir det ön igen.

Jag dras in i en fascinerande spelvärld i den spännande boken Erebos

Erebos är en piratkopia av ett dataspel som skickas runt i Londons skolor. Det sprids snabbt och leder till att studenterna spelar nätterna igenom. 16-åriga Nick har fastnat i spelets intelligenta fällor som alla går ut på en sak. Hämnd. Ingenting annat än spelet blir viktigt för eleverna på den skola där Nick går.
Men ingen får tala med någon annan om spelet och om vilken rollkaraktär man har där för då blir hämnden fruktansvärd.
Vem ligger bakom detta spel som tycks läsa tankar och utvidgas från speldatorn till verkligheten?

Jag blir nästan lika fascinerad av Erebos som bok som Nick blir av spelet. Och då är jag ändå en person som aldrig spelar eller har spelat dataspel. Men boken är så ruggigt spännande, mångbottnad och välskriven att jag sugs in i den och inte kan släppa den.
Nu vandrar Ursula Poznanskis böcker runt i min familj. Jag vill bara ha mer av denna författare som skriver så skickligt, spännande och annorlunda!

Blogger tog helt sonika bort min lista på favoritbloggar

Men vad är det för fel på Blogger nu då?
Jag öppnar min blogg och finner att alla mina favoritbloggar fallit bort. Hela listan? Har detta hänt någon annan? Nu får jag gör om listan från början. Så om ni undrar om jag bara tagit bort er - inget kan vara mera fel. Jag vill följa mina favoriter, så Blogger varför gjorde du mig detta? Jag försöker nu återupprätta min lista på bloggar som inspirerar mig!
Bästa hälsningar
Er bloggvän Eva

Gilla läget är mitt sommarmantra

Det regnar och pumpen är trasig. Men vid tomtgränsen finns en gammeldags pump som aldrig strejkar och i stället för att gräva sten bakar den lille och jag Hallongrottor. Smältande goda. Det går ingen nöd på oss.
Igår hade Annica bakat blåbärsbullar som vi åt på bryggan. Mums. Annica badade, hon hävdar alltid att vattnet är varmt men jag litade inte på henne. Stilla dagar på ön, det är vad jag ägnar mig åt nu. Igår grillade vi kött och majskolvar och åt på verandan  med paprikor med fetaoströra i ugn.
Helt stilla ute, fågelsång och grönska och alldeles underbart.
Så sakta kommer livet på ön igång.
Det finns inget att klaga på.
Gilla läget är mitt mantra.
Och som jag gillar det!

Suveränt grillmästarteam

Sveket och Sammansvärjningen - spännande som Hungerspelen

 

Sommarläsning, ljuvligt ord. Man samlar på sig böcker att läsa på ön, i den nya hammocken kanske?
Startsträckan för utflyttning har varit lång i år så jag har redan kastat mig över det jag skulle läsa där.

Två fantastiska böcker som jag varmt rekommenderar i synnerhet till alla som liksom jag älskar dystopiska framtidsskildringar gärna med stark kvinnlig huvudperson. Tänk Hungerspelen så förstår ni. Något liknande har jag varit på jakt efter.
Så hittade jag Opals utgivning av Ursula Poznanski, hade aldrig hört talas om henne men det lät intressant med Sveket. Tjock är den också. 432 sidor. Och så bra!
Sex lyckade studenter  lever i den perfekta världen, så fin och rättvis. De som lever utanför är vilda och brutala, de lever bland spillrorna av det som en gång var vår nutida värld.  Men under glaskupolerna råder ordning. Tror de. Ända tills  de blir utkastade och svikna, riskerar döden. På flykt utan att veta varför. Det finns ingen de kan lita på. Kanske kan de inte ens lita på varandra.
Ria, huvudpersonen, får ompröva hela sin värld.
Det är välskrivet, spännande, dramatiskt.
Jag kan inte sluta läsa. Jag läser tills ögonen faller ihop, läser tills boken tar slut. Rusar till bokhandeln och köper fortsättningen Sammansvärjningen, lika outhärdligt spännande.

När det är som mest spännande tar den också slut.
Jag vet inte än när fortsättningen kommer. Snart, hoppas jag, för boken är skriven på tyska, författaren kommer från Österrike så jag kan inte läsa på originalspråket.

På adlibris rekommenderar de böckerna som läsning för åldrarna 12-15.
Jag skulle säga 12-99.
Avskyr åldersrekommendationerna. Har alltid gjort sedan jag blev utkörd från vuxenavdelningen på biblioteket som tioåring. Kan bestämma själv vilken ålder jag för tillfället befinner mig i!